Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tinningarne och gällocken äro beklädda affjäll;
sidolinien icke af bruten, men något bågformigt
nedlöpande vid ryggfenans slut, nästan paral le l
med ryggens böjning; stjertfenan i spetsen
run-dadocii hos de llesla vid roten beklädd af fjäll,
som sitta mellan strålarne.
Snart sagdl alla de arter, som höra till
della slägle, utmärka sig för sin fägring och
Ilera visa sig i en färgprakt, som är
oväntad atl träffa uti norden. Färgerna äro likväl
mycket både föränderliga och obestämda. Inom
intet slägte fordras mera uppmärksamhet än här,
alt ej låla dessa färgvariationer forleda sig att
mångdubbla del verkliga art-antalet.
Skandinaviens Fauna har att uppvisa af Snultre-Slägtet
åtminstone 5 särskilta arter, som alla
förekomma vid vestra kusten af halfön. Vi hafva
redan uti förra häftet pl. 2 lomnat figur öfver en
af dessa och återkomma nu, enligt löfte, till
dess utförligare beskrifning:
Bergsnultra, L
Artm. Förlockets rand ej märkligt
samt 8—q veka strålar, dess bakre hörn
Synonymi: Labrus Bcrggylta Ascan. Icon. Tab.
17. Bultan 1’Vråssc Peiin. Brit. Zoolog, pag. 216.
niacululus Jfitss. Synops. sid. 74. N:o t.
Rf 19 ii 20 + 10 ä 1 r; /lf. 3 + 8 i 9;
Som vi på ett föregående ställe nämt,
hinner Bergsnultran till en längd af 12 lill i5
tum, och är således en af våra största arter
inom sliiglet. Ilufvudets längd utgör ungefär i
af hela kroppslängden; kroppens höjd mäter 3!
gånger denna längd.
Hufvudet är tvärt tillspelsadt, triangulärt.
Munnen liten, betäckt af stora och tjocka
läppar, som fullkomligt öfverskyla käkbenen, och
räcka ett stycke framom dem. Dessa läppar äro
på öfverkäken dubhla, ligga öfver hvarandra;
den öfre kortare, utgör egentligen en
förlängning af den hud, som bekläder den under
ögo-nen liggande kedjan af småben; den undre är
hingst och mera köttig, utgår från mellankäken
och bildar med underläppen en tydlig mungipa.
Denna munnens daning äger cn slags likhet
ined trynet hos svinet och liar gifvit anledning
till fiskens namn af Berggalt, Berggjrlta o. s.
v’ Munkaviteten är trång, både ofvan och
,abrus maculatus} Bl och.
tandad; Analfenan har 3:ne härda och hvassa
rundadt.
1; Labr. maculatus Blocli Naluig. Tab. 294- Tom. VI sid.
ab. 44- Labrus yl per Retz. Fn. Sv. sid. 335. N:o 68. t.
B rf. 1 + 14; Bf 1 +5; Stf. i3 å 14.
nedan fbrsedd med gomsegel, som båda
motsvara hvarandra och tillsammans måste
verka såsom en valvel, hvilken lyckes vara ärnad
att hindra vallnels tillbakagång genom munnen
under respirätionen. Tungan utdragen, tunn, i
spetsen platt och tillspetsad. Gälbågarne, som
vanligt, 4. mycket små; inre sidan af dem har
a:ne rader rörliga taggar, beklädda af
munhuden. Då munnen öppnas, utskjuter öfverkäken
ell långt stycke, lill följe af mellankäksbenens
långa näsuLskolt, som glida mot silbenet och
pannbenet. Båda käkarne, soni noga motsvara
hvarandra, hafva en rad af små koniska länder,
af hvilka de medlersla eller främsta äro störst
och de öfriga små, infit aftagande; innanför
denna rad finner man framtill i båda käkarne en
rad iif mycket smärre tänder, som vanligen föga
eller intet framskjuta ur tandkölLet. Inga tänder
finnas för öfrigt hvarken på gom- eller
plogbenet; men i svalget deremot sitta ofvan 2:ne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
