- Project Runeberg -  Skandinaviens fiskar /
68

(1857) Author: Bengt Fries, Carl Ulric Ekström, Carl Jakob Sundevall With: Wilhelm von Wright
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dre randen af ögonringen; ögats diameter
utgör i af hufvudets längd. Munen är föga
ut-sträckbar, men ovanligt stor inom Karp-slägtet,
så att munöppningens största diameter är lika
stor, som afståndet från nosen till ögats
medelpunkt; då munen tillslutes är öfverkäken
något längre än den undre, och munviken
sträcker sig ända till den lodräta linie, som faller
från främre ögonranden. Tänder i svalgbenen,
sitta i 2:ne rader; den öfre utgöres af 5
krok-spetsade, den undre af 2, raka och koniska °).
Kroppen är beklädd af stora, hårda och
rafflade fjäll, som hafva en fyrkantig form:
bredare och tvära vid roten, med afrundade hörn
framtill, och en rundad framsida, som midtpå
framskjuter i en trubbig vinkel; bredden af den
synliga delen af fjället är dubbelt större än
längden. Sidolinien, som framtill sänker sig
bågformigt, och ligger buken närmare än
ryggen, är betäckt vanligast af 43 st. fjäll; detta
antal hafva vi blott funnit variera emellan 44
och 4 G. Of vanom sidolinien räknar man till
främre roten af ryggfenan 7 fjällrader, och
nedanom den till bukfenorna 4 rader. Fjällens
storlek är således mycket betydligare på
Färnan än på Iden, och utgör ett af de säkraste
kännetecknen på denna art.

Ryggfenan, som har ett sådant läge, att
dess framkant motsvarar slutet af bukfenornas
fästen, är framtill något mer än dubbelt så
hög, som baktill, i randen tvär, nägot rundad;
den har på äldre exemplar den riktning bakåt,
som figuren utvisar, men på yngre är den
alldeles upprätt, med spetsigt framhörn; den
består af 11 strålar, af hvilka de 3:ne första äro
enkla, de följande i spetsen greniga, den sista
till roten klufven.

Analfenan har cn bland Mörtarne ovanlig
bildning, och lemnar således en karakter, som
gör Fänians sammanblandning med andra
arter omöjlig. Då nemligen bos alla de andra en

betydlig skillnad finnes emellan fenans höjd
fram- och baklill, så att sista strålen oftast ej
är hälften så lång, som den 4:de eller längsta
strålen framtill: har Färnan denna skillnaden
mindre märklig, och sista strålen således nära
nog lika lång, som den 4:de; men ei nog
härmed , fen-randen är hos Färnan rundad då den
utbredes, i följe hvaraf de medlersta strålarne
blifva de längsta i fenan, såsom figuren
utvisar; vi tillägga blott, aLt fenan låter vida mera
utbreda sig, än livad på figuren visas, och
randen gör då en fullkomlig båge, större, ju äldre
individen ar. På alla exemplar vi undersökt,
har strålantalet i analfenan varit enahanda,
nemligen 3:ne enkla, odelade, och 9 i spetsen
delade, af hvilka den sista är djupt klufven.
Bukfenorna intaga ungefär midten af undre
sidan, äro temligt stora, med rundade hörn; de
hafva hvardera framtill 2:ne enkla strålar, af
dessa den första ganska kort och nära förenad
med den andra, samt 8 derpå följande tjocka
och mycket greniga strålar. Bröstfenorna hafva
cn ovanlig form och bestå af 17 strålar.
Stjertfenan, måttligt klufven, med spetsade hörn, har
19 längre strålar.

De äldre hafva en ganska vacker och
skiftande Cirg på cn silfvergrå botten, som
närmast öfverensstSmmer med Mörtens farg.
Ryggen mörkt olivgrön, med metalliskt skiftande
fjällspetsar; på sidorna ofvan om sidolinien hafva
fjällen en mörk olivgrön rot, hvaraf liksom
mörka ramar bildas, inom hvilka den skimrande
fjällspetsen ännu mera upphöjes; nedom
sidolinien ljusnar och småningom försvinner denna
mörka infattning, oeh fjällen få en mera i
gult dragande skiftning, som tilltager på buken.
Hufvudet ofvan mörkt olivbrunt, på sidorna
och undertill silfverglänsande, med dragning i
gult och skiftning i flera färger. Iris ljusgul,
undertill silfverglänsande, ofvan med ett mörkt
band. Bröst- rygg- och stjertfenor nästan
enfärgade

*) Vi hafva ickc haft tillfälle att undersöka ett tillräckligt antal exemplar, för att nogare kunna bestämma
tändernas anlal i nedre raden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skandfisk/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free