- Project Runeberg -  Skandinaviens fiskar /
189

(1857) Author: Bengt Fries, Carl Ulric Ekström, Carl Jakob Sundevall With: Wilhelm von Wright
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utan uppgift af auctoritet ®). Af Reinhardts
framställning i lclit. Bidrag till Grönl. Fauna
synes all den Sq. acanlhias sora nämncs af O.
Fabricius såsom Grönländsk, ej är denna, utan
eu närslägtad art (Spinax Fabricii Reinh.). Jag
känner ej hvilkeudeia af dessa två det är, sora
omtalas från nya Skottland af Riciiardsoh (Fn.
hor. Araer.), ocli frän Massacliusels (Boston) af
Storer (i Sillim. Journ. 11:0 74; Isis 1840 p. 209).

Dess vanliga namn är Hå, vid Skåne,
Bolins län ocli hela Norrige ("llaa”), på Island,
samt enligt Yarreix, på öarne kring Skottland
(”Hoe”). Troligtvis är del, i svenska
skriftspråket, samt numera al’en del sjöfolk, antagna
namnet Haj, samma ord, eller dansk eller
nederländsk dialekt (?). Andra namn äro: Pigghå
ocli fhlfisk som brukas mera sällan nästan
öf-veralll; Hafr eller Haafur vid Island (Olafs.
Faber); Haavur vid Färöarue, (Landi); Häkutt
eller Jlavkatt vid Skåne. Namnet Hå tyckes
öfveralll af göthiska nalionerne lämpas
hufvudsakligen lill denua, den allmännaste arten, och,
ined något tillägg, till de öfrige Hå-lika
fiskarna. t. ex. Iiåbrand, llåslörje, llåmär,
Håkjär-ring, Hå-ka I.

Pigghajen håller sig alltid öfver mjuk och
gyltjefull botten, ocli fås aldrig der som är
sten-bolteu. Han går i Stimm och är ytterst glupsk.
Födan ulgöres både af mindre liafsdjur och af
lisk, såsom sill, t. o. 111. torsk ocli koljor som
äro föga smalare än han sjelf, men som han
kan tvärt afbita. Då de stimm-vis gå opp
blif-va de högst besvärliga för fiskaren, emedan de
plundra och sönderrifva näten som utsältas för
andra fisksorter, borttaga fisk sora fastnat på
krok, eller blifva sjelfve fångade i stället lbr
dessa, hvilket är ett mindre godt utbyte, och

afbila ofta tafsen ofvanlor kroken, så att denna
går förlorad. Ymnigast lära de förekomma
tidigt om våren, då de ofta visa sig nära
kusterna i ofantliga slimm, som liknas vid sUlstimm.
Ett båtlag skall då kunna fånga flera båtlaster
på en dag. I underrättelser från Norrige hörer
man ofta att sillstimmarne hållas vid kusten,
belägrade af Haaen, som står utanför. Denna
ymnighet är lika vid Norrige på 62“ lat. och
vid England, men vid Bohuslän tyckas de ej
förekomma i fullt så stora qvanliteter. Ström
säger att de (vid Sönduiör, 62° lat.) åter gå ut
från grunden kort sedan Vårtorsken kommit opp;
d. ä. i början af April enligt hans egen, sednare
bestämning; hvarefter de i stor mängd fås på
krok uli djupa fjordar, omkring Pingst-tiden. Vid
Bohuslän pläga de äter fås mot hösten,
nemligen först på dölj och koljebackor, alltså på
något djupare vallen, i Augusti och September, då
nästan blott hannar sägas erhållas; sedan skola
de, i Oktober, ofta gä långt in i fjordarne och
qvarblifva der tills froslen börjar. O111 vintern
erhållas de ej vid Bohuslän, möjligtvis emedan
de ej eftersökas pä det större djup hvarest de
då vistas.

Akistotei.es uppgaf alt denna fisk vid
Grekland paras i Augusti och föder ungar i Maj till
Augusti. Ungefär detsamma tyckes förhällandet
vara här. Ekström liar vid Bohuslän trolt sig
finna att leken föregår slimmvis i Augusti eller
September på djupare vallen. Enligt
mångfaldiga sammanstämmande uppgifter födas ungarne
ymnigast i slulet af April och början af Maj,
samt sedan mindre allmänt under hela
som-niarn. Wricht har iakttagit all vid nyssnämnde
tid, om våren, samlas honorna lill stor mängd
på grunden, i mindre fördjupningar, af 3—6

*) Enligt Lichtensteins Doubl. Verz. 1823 p. 111 finnas exemplar /rån Cap i Berlin er-museum, och på
Riksmuseum i Stockholm finnes elt par ungar med uppgift att de äro från Batavia; men det må här tillåtas mig
erinra om de talrika origliga uppgifterna på djurs fädernesland, som härröra deiaf, att de blifvit insamlade
under hemresan, och ej på det ställe hvarifrån elt fartyg eller en resande egentligen kommer, hvilket
skriftställare noga borde ihågkomma.

**) Danske Vid. Selsk. Afh. VII, p. 83. Beskrifningen af Spinax Fabricii citeras der orätt. Den återfinnes uti D.
Vid. Selsk. A fli. 3, tryckt 1827, pag. XVI, och ulgöres blott af orden: "dentibus similibus, utri usque
maxilla: 3 — 5 cuspidatis” samt ’’Huden har en mängd små stjernlika upphöjningar’1. Denna art har förblifvit
okänd för Muller et IIenle. Näsborrarnes läge omtalas ej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skandfisk/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free