Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att sänket hinner Lotten. Den delen, som då
är qvar mellan klykan och pinnarne, är
öfver-flödig och aflindas äfven, men upplindas
straxt åter emellan båda pinnarne så mycket,
att sänket med kroken står 4 ä 6 tum från
sjöbottnen. Är åter den ref, som blifvit
upplindad mellan pinnarne och klykan,
icke tillräcklig för djupet, aflindas af
pinnarna hvad som ytterligare fordras, för att få
kroken att stå på nämde afslånd ifrån bottnen.
När detta är gjordt, hänger refven enkel från
den pinnen, som är närmast fiskarens hand,då
han håller trädet, öfver metträdets båge och
ut genom hålet under klykan. När det
nappat, som fiskaren, i synnerhet då han är van,
lätt känner i handen, och fisken skall
uppdragas, upplindas icke relven mellan pinnen oeh
klykan för hvarje fisk som fås, utan metträ-
del lägges då i ökstocken, och så väl refven
som fisken uppdrages med blotta händerna. Då
metträdet, som alltid sker, begagnas för
vinter mete (Häft. 1, siil. 7), är väl sjelfva refven
lika med den uyssnämde, men utan tafs; ty
här sättes kroken vid sjelfva refven, och som
kroken alltid är af bly eller tenn, är sänke
öf-verflödigt. Att här intet flöte kan komma i
fråga, förstås af sig sjellt. När fisken nappat,
kastar icke vinlermetaren metträdet ifrån sig,
som vid sommarmete, utan han håller del qvar
i vänstra handen och uppvindar ref och fisk
mellan metträdet och metskofveln, som hålles uti
den högra.
Deu vanliga formen, som metträdet har,
visas på fig. 5. b.’, eu förenkling af denna
visar fig. 5. a.
9. Metskofvel (Pl. B. fig. G «, b)
Denua nyttjas endast vid vintermete, och
då slångkrok u Is ii lies om vintren, för atl
urskotta, eller rensa vaken från den
sönderhackade is, hvarmed (len under vakens
uppviick-ning fylles. Den förfärdigas af något trädslag,
som icke är tungt och kan göras slätt. Skaftet,
som icke behöfver vara tjockt, är vanligen
omkring 1 aln långt; men bör vara liingre, om
isen är tjock. Metskofveln har på ändan elt
lunnL blad af circa 4 tums bredd, som
antingen skäres ovall (fig. u.) eller i form afen
vanlig skofvel (fig. b.) i derefter bör det brännas,
för alt mindre suga åt sig vätan, och att icke
så liilt nötas mot den skarpa isbrädden,
hvar-igenom kanterna, som böra vara släta och
jem-na, för all ieke lastua i refven, blefvo trasiga.
10. Metsläde (Pl. B. fig. 7.)
Kallas äfven Metartäfsa, Metlijrida och
Metsugga. Den är inrättad i det ändamål,att
metareu må hafva alla sina nödvändiga
redskap på ett ställe och med lätthet kunna
transportera dem, samt hafva något att sitta på,
under del han metar. En slark fisk-korg gör väl
samma nytta, och brukas äfven ofta i samma
ändamål; men den mftste bäras och blir
således mödosammare för fiskaren. Metslädeh
nyttjas endast under vintren vid fiske på is, och
består af en omkring 11 aln lång låda af tunna
bräder, på hvars lock är skuret ettaflångt hål,
så stort, atl metareu igenom det kan inlägga
fisken, hvarefter han är uppmetad, ulan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
