Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLANK-KROK.
’9
fbr livarje gång, som en fisk skall inläggas,
be-höfva alL öppna locket. Dä metaren endast
be-höfver ömsa rum på melstället eller mollan
föga skilda metställen, instickes metträdet och
metskofveln genom det nämda hålet på locket,
då skaften eller handtagen på häda blifva
ulan-före, så alt de sedan med lätthet kunna
uttagas; men på vägen till och ifrån sjön, lägges
metdonen in i lådan, sedan locket är öppnadt,
äfven så när isen ärglansk, och metaren,
åkande på metslädcn, transporterar sig utåt
densamma. Lådans bredd och djuplek rättar sig
efler mctarens eget tycke och behofvet. Hon
är fästad på tvenne jeruskodda medar, men då
dessa böra lämpas efter lådans storlek, kunna
de icke blifva annat än mycket små. De höra
likväl, tillika med fjettrarna, på hvilka lådan
egentligen står, hafva den styrka, att metaren
under sjelfva metningen kan med säkerhet
sitta på dem. Metsläden drages af fiskaren med
ett smalt låg eller grofL snöre, af hvilkel den
ena ändan är fästad midt på den slå, som fram-
till sammanhåller medarna, och den andra
antingen knuten om lifvet, eller försedd med en
så stor ögla, alt fiskaren kan lägga den öfver
axeln, på lika sätt, som remmen af en ränsel
eller skjutpåse. Är isen hal och glansk,
nyttjar fiskaren metslädcn för att både fort och
he-qvämt transportera sig mellan längre från
hvarandra ailägsna metställen. I sådant ändamål
säller han sig i ridande ställning öfver lådan
(som visas på 1ig. 7.) med fotterna frampå
medarna , och med en kort pikstaf i hvardera
handen drifves släden framåt. Hastigheten i
farten beror på vana och armstyrka. Utom de
nämde redskapen, fordras för isfiske ännu ett,
som är Isbil len, hvilken längre fram kommer
alt beskrifvas. För att icke hafva något besvär
af denna, som är vinter-fiskarens tyngsta
instrument, instickes den i tvenne öglor af
läder, spikade på metslädens sidor. I samma
öglor iidäggas äfven pikstafvarna, då de icke
begagnas.
il. B 1 a n k - k r o k (Pl. B. fig. 8.)
Får på olika orter olika namn, och
kallas Vintermetkrok j Vinterpimpel och
Slätnacke. Denna begagnas endast under vintren,
i synnerhet för Abborre, men äfven, med
någon obetydlig förändring i formen, för Simpa.
Dess inrättning är beräknad på fiskens
rofgirig-het, som synes af dess form, som liknar en
mindre fisk af /frt/yj-släglct, och på det den
måtte kunna hållas blank oeh tillika vara tung,
sä alt i.leu äfven tjenar för sälike, göres den af
tenn, eller tenn och bly blandadt, större eller
mindre efter djupet och fisksorten, som skall
sökas. Stort djup och grof fisk fordra alltid
större krok. Sidorna af kroken hafva antingen
en kant eller rygg på midten titål hela längden,
eller ock är den ena sidan flat och den andra
afkullrad. I den nedre ändan, som föresläller
fiskens sljert, ingjutes cn afspetsad ståltråd, så
lång utanför kroken eller blyet, att den, då
den böjes, får storleken af en mindre
abbor-krok. För delta behof nyttjas äfven ganska
ofta en gröfre synål, hvilken likväl då bör
glödgas, för att ieke afbrytas under böjningen;
denna krok kallas udd lill skillnad från
tennkroken. Då kroken är afputsad och färdig,
böjes udden. Pä yttre sidan af udden ligger en
tunn tennskifva, som gjutes på samma gång,
som kroken; denna skilVa, som ieke får räcka
längre än på halfva udden, kallas Rödhåll,
emedan mellan den och udden sättes en
1113’c-ket liten lapp af rödt kläde, som skall
föreställa stjertfenan. DetLa rödhåll har äfven ett
annat ändamål, alt nemligen fästa agnet på
udden, som saknar hulling. I sådant ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
