Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställa lådan något upphöjd från marken, så att
vädret får spela under dess Lotten, då hon
säkert torkar utan att uttagas ur lådan, och kan
ulan vidare Lesvär påLelas och utläggas efter
flera dylika torkningar. Någon gång under det
refven jemt Lrukas, Lör man lik val aflösa
taf-sarne och upphärfla refven för att torka den,
emedan hon i annat fall ruttnar på de
släl-len, der taCsarnc varit påknutna.
Vill man göra refven färdig lill utläggning
hemma, hvilket låter sig läll göra då död t Lete
nyltjas, och sedan transportera den längre väg,
utan att deu trasslas, begagnas en annan sorl
reflåda (Pl. B, fig. 11), hvilken egentligen är
uppfunnen för en längre transport,(se arl. Rejläda).
Då refven skall vittjas eller upptagas,
händer icke sällan, att den fastnar vid bottnen och
måste afslitas, man är då nödsakad alt börja
vid den andra ändan; men om samma
händelse åLer inträffar, innan man hinner till stället
der hon först fastnat, får man den medlersta
delen qvar i sjön och kan icke på annat sätt
återfå den, än att man med Draggen (Pl. B,
fig. 12 a) eller Krakan (Pl. B, fig. 12 b) ror
fram och åter på det stället man förmodar att
refven ligger, då hon fastnar på draggen och
på det sättet återfinnes.
Är refven ny eller mycket torr t. ex. då
hon första gången ulsättes, höra mindre
sänk-stenar af ungefär elt hönsäggs storlek fästas vid
deu på 70 å 80 famnars afstånd från hvarandra.
Dessa stenar aflagas då refven vittjas, ty sedan
hon blifvit genomvåt, sjunker hon utan sänken.
Lägger man ref i sådana sjöar, som hafva
slark gräs- eller dy-botten, förses den med
llö-ten, som bestå af alns-långa käppstumpar, som
fästas vid refven på 15 u 20 famnars afstånd
från hvarandra. Sjunker refven lill bottnen i
sådana sjöar, händer merendels, att den fisk, som
tagit, kryper ned i gräset eller dyen ocli
fäster refven så, alt, om den icke vid
upptagningen brister, följer fisken åtminstone icke med.
Refven bör vittjas qväll och morgon, men
kan ligga ute minst 3 dygn innan den
behöf-ver upptagas och torkas. Slutligen bör
fiskaren noga tillse, att krokarne alltid äro hvassa.
De olika tider och ställen, på hvilka långref
nyltjas, jemte de större eller mindre
förändringar den är underkastad i afseende på fiskarten,
för hvilken hon brukas, anföras vid
beskrif-ningen af sjelfva fiskarterna.
Ib. Reflåda {Pl- B. fig. i o.).
Denna består af en öppen, fyrkantig låda
af tunna bräder, med 4—-6 tums höga sidor
och vidden lämpad efter refvens storlek.
Bottnen är antingen flätad i notform af rötter
eller messinglråd, eller ock af smala trädspjälar,
så nära fästade intill bvarandra, att refven icke
kan utfalla mellan dem, men med tillräcklig
öppning är lemnad för vattnets afrinnande, och
luftens genomgång. Derigenom kan refven,
qvarliggande uti lådan, torkas, utan att man,
för hvarje gång den nyttjas, behöfver härfla den.
Uti öfre kanten af sidorna äro insågade skåror, i
tum mellan hvarje och så djupa, att tafsen fäster,
då den intryckes uli dem. Vill man hafva eu
båge af jern eller träd fästad öfver lådan till
handtag, då den skall bäras, måste denua
båge kunna nedfällas och vara så vid, att den
faller utom lådans kanter. Då refven icke är
stor, kan ett groft såll användas till samma
ändamål, sedan de nämde insågningarne blifvit
gjorda i bägens eller sidornas öfre kant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
