Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGKROK.
3i
san, sä alt detta ljuster får utseende af ett
halster eller slåfvel. För att gifva de, emot sin
längd, något smala pinnarne styrka, är vanligen
en grof messings- eller stål-tråd flätad llere
hvarf fram och tillbaka mellan dem, ungefär
4 tum från uddarue.
Till Ljustrens konserverande hörer, att de
tid efter annan värmas och öfverstrykas med
beck eller harts, för att hindra rosten alt
förtära jernet. Huru de begagnas kommer att
be-skrilvas vid artikeln Eldstödjning.
21. Stångkrok (Pl. C, fig. \i, i3, i4, i5.).
Ar en sorl mete, livars inrättning åsyftar,
att fiskaren cn längre eller kortare tid kan
vara frånvarande från de spön eller stänger
han ulsalt, utan att han genom denna
frånvaro skulle förlora något af’ fångsten, som i
likhet med melet är beräknad pä fiskens
rof-girighet. Stångkrok nyttjas så väl sommar, som
vinter. Till den stångkrok, som allmännast
nyttjas om sommaren, hörer: stångenrefven,
bågen eller klykan, kroken och agnet. Stången
bör vara smal och slät, af q vistfritt träd,
vanligen Ilassel, spetsen ickc alltför svag, och den
gröfre ändan afspetsad, samt längden passande
efter djupet, vid hvilket hon skall utställas.
Refven är ett två eller tretrådigt snöre,
alldeles af samma sort, soin brukas till långref;
längden omkring 5 famnar. Bågen består af
en 8—:9 tum lång, något mindre än
fingers-tjock En- eller Hasselpinne, som låter böja sig
i hästskoform, och hålles i denna form genom
ett omslaget segelgarn, till dess han är
fullkomligt torr, då nan vanligen bibehåller den
böjda formen. Klykan göres af en tvågrenig
qvist af En eller annat träd; tjockleken lika
med den, som är uppgifven för bågen och
längden mellan 3—4 tum. Kroken är
merendels alltid af messing och hamrad flat, för att
icke kunna uträtas, samt sä stor, att emellan
udden och skaftet är § verktum. Tafsen,
omkring 8 tum lång, Sr hopsnodd af 2:ne fina
mes-singtrådar, och med den ena ändan fastad vid
kroken genom ett hål i ändan af krokens skaft.
1 tafsens andra ända är en liten ögla, jemt så
stor, att refven kan trädas igenom den. Till
agnj som alltid bör vara lefvande, nyttjas
allmännast Mörtj men i brist deraf små Sarf,
Löja, och i nödfall Abborre och Gers. Små
Rudor äro de bästa, der de kunna erhållas,
emedan de äro mycket seglifvade. Alla dessa
tillhörigheter mcdförer fiskaren, dä han
begif-ver sig åstad för att utsätta stångkrok (Gg. 12),
hvilket tillgår på följande sätt: först på fas tes
bågen sålunda, att den omkring 11 aln eller något
mindre från refvens ena ända Fastknytes; den
öfriga delen af refven upplindas redigt öfver
bågen till sä stor del, att endast 3 alnar eller
deromkring, allt som vattnet är djupt, lemnas
hängande, sedan man förut fästat den uti en
för detta ändamål gjord klyTt i spetsen af den
ena af bågens armar. Nyttjas stångkrok med
klyka (fig. 13), fästes klykan på lika sätt på
refven; men i stället för att upplinda refven
på deu, lindas refven i öglor mellan 2
fingrar så långt, att endast omkring 3 alnar
återstå. Den upplindade refven sättes i klykan,
och på det den icke måtte utfalla, lindar man
ett eller annat slag under den, hvarefter
refven på ofvannämde sätt fästes i en
spricka i spetsen på endera af klykans armar. Då
detta är gjordt, nedsättes stången med den
gröfre afspetsade ändan i sjöbottnen, en eller
annan aln från vasskanten, så fast, att den
icke lösryckes, då gäddan tager, ej eller
lössli-tes af storm. Stångens ställning bör vara
lutande från vassen, och dess längd så afpassad
efter vattnets djup, att spetsen räcker omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
