Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 alnar öfver vattenytan. När stången är
nccl-satt, fiistes vid. dess ända den delen af refven,
vid hvillen bågen eller lilykan är bunden. Är
denna del så lång, att bågen eller klykan
hänger ned i vattnet, upplindas så mycket deraf
på stångändan, att bågen kommer alt hänga i
aln minst öfver vattnet. Derefter företages
på-betningen. Den verkställes antingen så, att
ändan af messings-trådtafsen trädes in genom
mannen och ut genom analöppningen på ilsken,
eller ock, som är ännu bättre, borttages 1 ä 2
fjäll på sidan af ryggen på fisken, fram emot
hufvudet; der stickes ett fint hål endast
genom skinnet, uti hvilket hål den ändan af
tafsen, på hvilken öglan är, inträdes och
fram-skjutes under skinnet till omkring i tum från
stjertfenan, der tafsändan uttages, och tafsen med
kroken framdrages så långt, att äfven skaftet af
kroken kommer under huden, och udden, som
vändes nedåt, kommer att ligga vid eller
under bröstet. Båda dessa påbetningssätt liafva
sina fördelar och olägenheter. Yid del
forst-nämde, då tafsen trädes genom munnen till
analöppningen, skola inelfvorna nödvändigt
skadas, emedan det icke är möjligt, att
messings-tafsen kan följa tarmens böjningar; vid det
sist-nänide inträffar någon gång, att tafsen trädes
för djupt, då fisken snart dör, eller för grundt,
då agnet snart sliter sig lös från kroken. Det
förstnämde sättet nyttjas allmännast. När
agnet är på ettdera af ofvanbeskrifne sält föstadt
på kroken, bindes den vid refven på det
sät-Let, alt ändan af refven trädes genom öglan på
messingstafsen och fästes med en lyck-knut.
Några fiskare bortlemna alldeles bågen eller
klykan och fasta endast den ena ändan af refven
vid stångens spels och den andra vid den
på-betta kroken (tig. 14); men på det att icke
betesfisken måtte lägga sig på bottnen, derifrån
han mindre begärligt lages af roffisken,
upp-hänges han 2 k 3 alnar under vattenytan på
det sättet, atl en fin tråd föstes med ena
ändan vid stångens spets, och med den andra i
en fin knappnål, som insätles tvärtfore i
betes-fiskens rygg. Det förslås, att tråden då bör
vara så lång, att den räcker från stångens spets
så djupt under vattenytan, som man vill
haf-va fisken stående under den. Hela refven
läg-ges lös i vattnet. Ofta händer, särdeles då
våren någol framskridit och vattnet blifvit
varmt, att betesfisken dör, har man då så
knapp tillgång derpå, alt icke en ny i den
dödes ställe kan påsättas, hänges den döde upp
på det sältet, alt en knappnål med en
vidbunden tråd fästes, som förr är sagdt, genom
betesfiskens, rygg och den andra ändan af
tråden knytes om refven så högt upp, att
densamma tillika med fisken och trådändan utgör
en liksidig triangel (fig. 15), i hvilken den ena
sidan utgöres af refven, deij motsatta af tråden,
och basen af messingstråds-tafsen med den
påsalta fisken. Härigenom får belesfisken sin
naturliga ställning i vattnet och tråden med
knappnålen går lätt undan, då agnet gripes, af
roffisken.
När stångkrok utsättes om vint ren, tillgår
det sålunda, all, sedan man på isen några
alnar från vasskanten väckt upp en vak af
ungefär 11 alns diameter, nedsänkes den på lika
sätt med sommar-stångkroken tillrustade och
påbelle refven i valen, och bindes med den
ändan, som är ofvanför klykan, omkring en
öfver samma vak lagd käpp eller stör-stump,
livarefter denna jemkas så, att refven kommer
att hänga midt i vaken. När stångkroken
utsättes sedan han torkat, händer alltid,
att refven icke vill sjunka, så framt icke
betesfisken är så stor, att han kan neddraga den.
1 sådant fall sättes elt sänke af bly på refven,
strax utmed ocli ofvanför kroken eller tafsen,
eller ock bindes en mindre sten ofvanför
klykan. Då denna krok skall vittjas, som
vanligen sker livar eller hvarannan dag, är
nödvändigt alt se sig noga före då vaken skall
väckas upp, att upphugguingen sker tätt intill
vakens kant, ty i annat fall kan man lätt
af-hugga refven, och förlora icke allenast den
utsatta redskapen, utan äfven den fisk, som
möjligen tagit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
