Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och uttages mot lvufVuclet, så att, då fisken
slappes i vattnet, kroken håller honom i naturlig
Ställning och udden af kroken är vänd bakåt.
Derefter nedsläppes betesfisken i vaken mer och
mindre djupt efter vattnets djuplek, så att han
kommer att slå ungefär i halfva vattnet,
hvar-efter en ögla slås på refven, hvarmed den
upp-hänges på spöspetsen. Det öfriga af refven
repas af brädlappen och lägges redigt på isen vid
kanten af vaken. För att afböja den olägenhet,
som ofta inträffar under stark kyla, att
refven, i synnerhet då hon är våt, fryser fast vid
isen och icke löper efler, då Gäddan löper ut,
bruka några fiskare att upplinda refven på en
rulle, fästad i en ställning, som ställes öfver
eller liilt invid vaken. Fiskaren bör hålla sig
på midten af den sträcka, som de utsatta
kro-karne upptaga, emedan han genast bör vara
till hands när Gäddan tagit, som visar sig
deri-geuom att spöet, som är krökt af refvens och
krokens tyngd, reser sig så snart Gäddan
fattat betesfisken, ncdryckt refven af spöspetsen
och begynner löpa ut. När då fiskaren hunnit
fram till stället, fattar han genast refven och
uppdrager Gäddan.
25. Slant. (P/. C, fig. 18—26.)
Namnet på delta lönande fiske härleder
Ihre från det Belgiska ordet, slonden (sluka),
emedan kroken med agnet nödvändigt måste
sväljas af roffisken, om denna skall kunna
fångas. Slant är egenlligcn icke annat, än en
förändring af vanligt mete, der stången
företräder metspöets slälle och så väl ref som krok
äro lämpade efler den större fisksort, för
livilken delta metningssätt användes. Till delta
redskap fordras: Stång, ReJ”med Lekare, Krok,
Betesfisk eller Agn och slutligen Nål, h varmed
agnet eller betesfisken påsättes. Stången, som
bör vara 10—-12 alnar lång, förfärdigas
allmännast af Gran, för att vara lält; den göres
så smal, som den kan vara, utan att för
mycket kröka sig af sin egen tyngd. Formen är
lik metspöets, spetsigare åt främre ändan; i den
bakre lemnas vanligen en tjockare trädklump,
för att utgöra någon motvigt. För att kunna
med lätthet transporteras, göres ofta stången i
3 delar, hvilka sammanfogas genom hylsor af
jern eller messing, som skjutas öfver
skarfvar-11a. Den förmögnare fiskaren nyttjar alltid
slantstång af rör, hvilkeii då är så inrättad,
att den utgör 3:ne delar, af h vilka den baker-
sta är af träd och urhålkad, så att de öfriga
2:ne främre, som äro af rör, kunna inskjutas
uti den. För att liafva någon motvigt i den
bakre ändan, finnes der alltid något bly
ingjutet. I slantstångens främre spets, eller smala
ända, inslås en stark, rak ståltråds dubb, som
blir sittande ungefär i tum utom stångspetsen.
Refven 10 ä 15 famnar lång nyttjas
visserligen ofta af garn, eller ett fint snöre, men hör
helst förfärdigas af tagel, för att, som redanär
anmärkt vid metrefven, vara lätt och ej trasla
sig. Det förslås, att grolleken af denna slags
ref bör lämpas efter den styrka, som fordras
för att uppdraga en Gädda, någon gång på 1
L:U.s vigt. Vid den ena ändan af refven
fasl-biiulcs Lekaren (lig. 24), som, utom den form
som synes på plauchen, någongång endast
beslår af en rulle, fästad vid ett skaft eller
handlag genom en grof ståltråd, som går genom
rullen; vid den andra ändan slås en ögla af
ungefär 1 tums längd. Fem till sex alnar från
refvens ända, vid hvilken kroken fastknytes, fästes
en ögla af messingstråd, vanligen en vska;
denna bör fästas på det sättet, att deii kan Hyllas
på refven, som lätt låter sig göra, om man uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
