Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna består af en 30—40 famnar lång
ref meil tafs oeh krok i ena ändan och en sten
i den andra, samt en väl torkad slå eller
spjä-le, helst af gran, omkring 6 qvarter lång, meil
en inskärning i ena ändan. Denna krok
utlägges på följande sätt. Med stenen, som utgör
sänke eller ankare till refven, afmäter mandet
tjenliga djupet och slår på refven en rännsna-
ra, som fästes uti inskärningen på spjälen, och
så afpassad, att, då stenen ligger pä bottnen,
neddrager den spjälen så djupt, atl endast j
af den står upp från vattenytan. Den öfriga
delen af refven med kroken på betad, helst med
lefvande bete, kastas ell stycke ut och lär
sjunka till botten.
24. Ange 1kr o k. (Pl. C, fig. 8. 9. 10. 11.)
Nyttjas endast; för Gädda under vintren,
och har lätt sitt namn af krokens form (fig. 9),
som har utseende af en triangel, i hvilken den
tredje sidan är öppen. Denna form, var
troligen den äldsta, men synes sedan blifvit
undrad på det siittet, att kroken i stället för cn
viukel eller angel, fick 2:ne (lig. 10). I
närvarande lid, har den vanligen en bågform (fig.
11). Formen är i hufvudsaken likgiltig,
endast bågen eller vinkelen är så stSld, alt den
ögla i bågens eller vinkelens öfre ända, uti
hvilken refven fästes, ligger öfver
jemvigts-punkten, så att, då refven knytes i öglan och
kroken hänger fritt, den nedre delen af bågen
eller sidan af vinkelen kommer all stå
vågrätt. Af dessa tvenne former är den
sistnäm-de, som vi kunna kalla bägformen den
allmännast begagnade, hvarföre den ock skall nogare
beskrifvas.
Till krok lages en grof tråd af jern eller
messing, af 10 tums längd; denna hamras
något flat för att blifva stelare; den ena ändan
böjes i en cirkel af 3^ luins diameter oeh i
spetsen vrides en liten ögla, för att deruti
fasta refven. Den andra ändan af tråden
utdrages nästan rak ocli spetsen böjes till en krok
af 5 tums öppning och | tums längd, med
hul-ting, som bör vara stark och hafva silt läge
ungefär ? tum från udden. Utom kroken
fordras en 5 å (i famnar lång ref af segelgarn
eller helst så kallad simpelkort; en tunn
fyrkantig brädlapp, af omkring 6 tums längd och 4
å 5 tums bredd, vid hvilken refven fästes och
på hvilken hon upplindas; ett fint spö 20—30
tum långt, af något mjukt trädslag (Sälg eller
Hassel); en kilformig trädbit (tig. 8) 2 å 3 tum
lång, som i den öfre tvära ändan har ett hål
så stort, alt den tjocka ändan af spöel kan
deruti insättas; samt slutligen lefvande Mört till
agn. Då fiskaren, försedd med dessa
tillhörigheter, kommit lill stället der lian skall fiska,
väcker han lika många vakar på isen, som han
har krokar att utsätta. Vakarna väckas i
cirkelform af i—| alns diameter på några alnars
afstånd från vasskanten och 20 å 30 steg från
hvarandra. Vid kanten af hvarje vak liugges
ett litet hål, uli hvilket den nämde kilforniiga
trädbiten insättes, sedan spöet förut är lästadt
med den tjockare ändan i hålet1 på trädkilen,
som bör hafva någon, fast obetydlig lutning
inåt vaken. Derefter tages refven, som förut är
upplindad på brädlappen, och i dess ända
fästes kroken. DerpA tages den i ett
vattenem-bar medförde betesfisken och sättes på det
sättet på kroken, att udden insättes i ryggen
pä sidan 0111 ryggbenet, der tjockaste költelär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
