Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tal vid arbetarkommunens demonstration för freden i Göteborg den 19 juni 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA TANKAR OM SKANDINAVISMENS FRAMTID 9
hinder för bådas normala inre utveckling och som på sistone äfven
förlorat sitt enda kvarstående berättigande i den mån som folken
mistat känslan för och tron på, att den äfven i sitt bristfälliga
skick var en verklig garanti för tryggheten utåt.
Vi äro likaledes öfvertygade om, att det vore Sveriges folk
ovärdigt, att, i harmen öfver en obestridlig formell rättskränkning
från Norges sida vid själfva brytningen, uppställa sådana villkor
för unionsupplösningen, som endast med våld kunna genomdrifvas.
Det vore så mycket mer ovärdigt, som Sverige icke gärna kan
fritaga sig från all skuld för förfelandet af en union, som, genom de
ständiga tvister den framkallat, redan förorsakat Sverige mer än
nog af bekymmer.
På grund af denna öfvertygelse vilja vi, med anslutning till
de resolutioner i liknande syfte, som från allmoge- och arbetarhåll
framkommit, samt med varmt erkännande af den högsinta och
framsynta åskådning, som af Sveriges Konung och Regering gjorts
gällande, uttala den fasta förhoppningen, att Urtima Riksdagen måtte
för sin del fatta beslut om en sådan afveckling af
unionsförhållandet mellan Sverige och Norge, att lugn och grannsämja kunna bli
rådande på den Skandinaviska halfön och därmed möjlighet skapas
för Sverige att, med alla sina krafter ändtligen samlade, beträda
den väg, hvilken allena kan leda ett litet folk fram till varaktig
storhet: den inre utvecklingens väg.»
653
Jag ägde ingen del i uppropets formulering. Jag hade önskat
att man, med instämmande i den af borgmästar Lindhagen afgifna,
af Fridtjuv Berg och Jakob Pettersson biträdda, motionens
motivering, gjort ett slutyrkande i väsentlig öfverensstämmelse med
friherre de Geers i dennes motion.
Direktör Wawrinsky har (i ett enskildt bref) påpekat: att man
skulle göra honom och en del andra riksdagsmän orätt ifall man
— på grund af att de ej undertecknat borgmästar Lindhagens
motion — tillskrefve dem likgiltighet för de idéer, denna motion
förfäktar. »Det har,» fortsätter direktör Wawrinsky, »nog gått många
såsom mig: vi hade ej haft tillfälle att underteckna denna motion...
Mig veterligt gjorde herr Lindhagen inget försök att vinna något
större antal medmötionärer i frågan.»
Det vore mycket glädjande om direktör Wavrinsky har rätt i
att borgmästar Lindhagen ägde fler meningsfränder i riksdagen än
hvad som kom till synes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
