Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V.
M en ehuru Norge sålunda i hög grad försvårat
ställningen för Sverige, fanns dock alltjämt tvenne
vägar öppna för vårt folk.
Min vän, Verner v. Heidenstam, har ej längesedan
gifvit Sverige det vitsordet: att vi ändå skötte oss väl till
slut. Jag nödgas däremot neka att vi förtjänat detta med
beröm godkänd; jag vill endast ge ett knappt godkänd. Det
vill säga då jag icke jämför vårt folk med de flesta andra,
som troligen burit sig sämre åt! Nej, jag menar att
ett stolt folk — liksom en stolt människa — måste
mätas utan jämförelse med andra, mätas efter måttet
af sina ena högsta möjligheter.
Att Sverige ej besvarade 7 juni med krig, berodde
till en del däraf att man ej var färdig. Konungen hade,
till sin heder, ständigt motsatt sig utarbetandet af en
krigsplan mot Norge; hvarken i dessa eller andra
afseenden var man således beredd på omedelbar handling.
Men ju mer detta blef fallet, dess mer steg krigsifvern
inom här som flotta. Att trots detta, trots den från
predikstolarna som från pressen pågående upphetsningen, kriget
dock uteblef, detta är i främsta rummet en heder för
konungen och hela hans hus, som med stort allvar
afvisade krigstankarna. Därnäst är det en heder för
arbetarna, allmogen och alla öfriga, som uttalade sin mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
