Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA TANKAR OM SKANDINAVISMENS FRAMTID 27
zon och en tryggande skiljedomstraktat mot
nedläggandet af de norska befästningarna» — hvad hade då skett?
Då hade Norge — jag har goda skäl att tro det —
beviljat allt hvad Sverige nu genom krigshot
framtvingade och som därför medgafs under så djup ovilja.
Ty att fästningarnas rifvande gjordes till villkor för
erkännande af aunionsupplösningen, väckte i Norge den
känslan: att man genom fiästningarnas slopande icke
jämnade vägen till en vän utan i stället öppnade den
för en — möjlig — fiende!
Efter en erkänd unionsupplösning däremot hade
Norge hvarken fruktat någon fara eller känt någon
förödmjukelse genom att fylla Sveriges fordran för
tryggandet af den framtida freden. Ja, Norge skulle troligen
insett fördelen af att ej behöfva offra något för
underhållet af dessa försvarsverk sedan hela orsaken för deras
uppförande var undanröjd. Men de, som ville att
Sverige skulle handla på nyssnämnda vågsamma och högsinta
sätt, tystades af skränet. Klokheten — som då bjöd
misstro — liksom den nu predikar afskildhet, segrade i
Sverige alldeles som misstron hade segrat i Norge, när man
där ej vågade lita på svenskarnas bästa egenskaper utan
lösen i stället blef: »Slut med allt ’samrøre’». En klar
svensk vänsterpolitik kunde kanske ännu efter 1895 ha
lyckats finna en ny form för unionen, bur trasig den
än blifvit under slitningen mellan norska vänstern och
svenska högern, mellan norsk kiflust och svensk
öfverhöghet, mellan norsk advokatyr och svensk
paragrafsjuka. Men ännu i juni 1905 syntes ingen utsikt till
en sådan vänsterpolitik.
En svensk konstnär utbrast i somras: »Sveriges fel
i unionen är mycket äldre än unionen. Det är bristen
på mänsklighet: vi ha förstånd, men inga känslor; vi
sitta fast i papper upp till hakan. Vi ha inga instinkter;
vi måste alltid bläddra i papper för att veta hvad vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
