Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 ELLEN KEY
skola göra. Vi förstå ingenting med allt vårt förstånd,
vi lära ingenting. Vi törsta inte efter något... Och
de liberala äro ännu kortsyntare än de konservativa, i
än högre grad förståndsdårar.» *
*“ Den del af svenska folket, som dessa ord träffa, är ej endast
själf ur stånd till ädelmodiga ingifvelser: den är äfven ur stånd att
förstå dem hos andra delar af folket. Intet visar detta bättre än
omdömena om de värnepliktige, som — ifall Sverige börjat krig med
Norge — ämnade neka att gå i fält. Denna tanke uppstod på
skilda håll i landet, efter hvad jag hört af sådana unga män, som
samtidigt sagt: »För att försvara Sverige strede vi till sista
blodsdroppen.»
Ett annat bevis är, att man icke ens kunnat tro att utlandet
menat ärligt med sin beundran för vår konungs försonliga sinnelag
och vårt folks själfbehärskning. Att utländska skämttidningar
hånat oss är möjligt; kanske äfven andra blad. Men den bästa
delen af den europeiska pressen har ärligt betygat sin aktning. Och
i många af de bref, jag från utlandet erhåller, ha de enskilda
uttrycken af beundran för Sveriges och konungens handlingssätt varit
ärliga och varma.
Den europeiska pressen anlade samma synpunkter som den
bästa delen af vår egen socialdemokratiska och radikala press,
där särskildt Karlstadstidningen med mod, värme och klarhet
häfdade den stora, fosterländska synpunkt, som våra nationalister
kallade »fosterlandsförräderi».
Jag vill till slut påminna om några Heidenstams ord från i
somras:
»Det är en ofruktsam tidsspillan att spruta vatten, när huset
redan brunnit upp, att peka på paragrafer i en sak, som redan är
förlorad, och som endast kan räddas under nya former.
Är det meningen, att vi skola klyfva oss i två olika folkslag,
det ena bestående af papperskarlar och glada goddagspiltar, det
andra af personer, som vilja något och duga till något och
beständigt trängas åt sidan till dess de slutligen bilda de oförsonligt
missnöjda, då skall det fortgå som hittills. Är det en föresats att vi
alltid skola misslyckas, alltid dra det kortaste strået, då bör
ingenting ändras. Det är inte tillräckligt att vi få sitta och betala det
nödvändigaste dyrare än i de flesta andra land, att de otåligaste
utvandra i massor, att arbetarfrågorna skjutas åt sidan som
öfverilade hotelsebrefl Hvad som behöfs, det är frimodiga, ärliga,
fullödiga reformer och nya män — och bådadera behöfvas snart.
Hade vi norrmännens sunda sinne för att sporra landets egna
krafter och underordna sig dem i afgörandets ögonblick, skulle det
sett annorlunda ut hos oss och kanske också inom unionen.
Ansvarskänslan drunknar hos oss i småtterier och formalismer. I alla
riktningar stöta vi på balfhet. De inflytelserikaste platserna tyckas
enkom till för de minst förmående. Det är medelmåttornas guld
ålder, och de tröttna därför heller inte att försäkra, att allt är som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
