Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
g
125 att nu sammanfatta påstår jag: vi svenskar ha
hvarken rätt eller råd att bortkasta tanken på
skandinavismens framtid. Men jag inser att den här
ofvan antydda skandinavismen — som ytterst måste leda
till Skandinaviens neutralisering — icke blir möjlig förr
än alla tre landen genom en verklig demokratisering nått
därhän, att de icke söka sin styrka i militarism utan i
samarbete mot det tillstånd, som slutligen skall ge Europa
de af själfständiga folkpersonligheter slutna
folkförbunden. Eller med andra ord den samfolklighet
hvarigenom ingen stat skall mista sin egenart och sin frihet,
men en hvar vinna ökad styrka i sin själfutveckling, sedan
den ej mer behöfver ödsla sina krafter i försvarsåtgärder
mot de öfriga. Och må Sverige gripas af den ädla
ärelystnaden att i detta afseende bli det ledande landet,
ej genom öfverhöghet, men genom högsinne. Må de,
som alltjämt grubbla och ondgöras öfver grannlandens
fel mot oss, minnas: att det värsta onda, en annans fel
kan göra oss är om vi själfva genom dem bli onda, om
vår egen själ tar skada genom att stanna i harmens
hämmande och ofruktbara tillstånd. Att vår egen
folksjäl skall sjunka i fråga om storsinne och adelssinne,
detta är den omedelbara fara, som nu hotar oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
