Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 ELLEN KEY
Den är stoltast, som kan erkänna egna fel, som ej
tillåter sig småaktiga hämnduttryck, som först bjuder
handen till försoning, som beslutsamt vänder blicken
framåt och bort från skedda oförrätter. Vill det svenska
folket ej vinna företrädet att vara den stoltaste nationen?
Denna synpunkt borde vara nog för att förmå
oss att icke stänga samfärdsvägarna mellan folken, att
icke stå med knutna händer mot grannarna i väster och
söder, nu när vi väl behöfva båda händerna för det friska
arbetet på vår egen utveckling. Men det finnes en
annan synpunkt. Denna kan emellertid endast äga vikt
för radikaler, medan den måste möta skymford från
högern och hån från de liberala fosterlänningarna Denna
är, att vi nu endast äga tvenne vägar att nu välja. Antingen
militarismens och reaktionens eller skandinavismens
och demokratiseringens. De halfva ståndpunkternas tid
måste vara förbi, i fall vi vilja äga en framtid som folk!
Antingen, såsom Danmarks radikaler vilja, ärlig
samverkan med socialdemokratien i de stora
reformkrafven eller socialdemokratiens bekämpande.
Antingen en politik, som tar kurs efter den
riktpunkten: att folkhatet nu är en orubblig verklighet,
eller en, som styr mot målet att göra verklighet af de
kungsord, som i förra seklets midt hälsades af nordens
jubel, men som under sista sommaren visade sig ha
varit förtidiga. »Hädanefter är krig mellan skandinaviska
bröder omöjligt.»
Vi ha allt arbetet kvar för att göra de orden till
sanning. Och kanske bli de det först när arbetarsamhället
är en verklighet i nordens tre land?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
