Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA TANKAR OM SKANDINAVISMENS FRAMTID 47
stämma skall vara hatets och söndringens? Vilja vi icke
att hela vår kultur skall vittna om det bästa inom oss?
Men då måste vi äfven låta småsinnet och agget
öfvervinnas af det högsinne och ädelmod, vi hittills med
stolthet kunnat kalla svenska egenskaper!
Att i denna ideala anda — ehuru på de dagliga
värfvens grund — arbeta för skandinavismens slutliga
förverkligande, detta är den enda oss värdiga storpolitiska
tanke, som återstår oss, den, som slutligen skall föra till
nordens »förenade stater» och sålunda kanske ställa oss
i spetsen vid framryckandet mot det större måöler.
Europas förenade stater 1
Och denna tanke måste, med en naturlags
nödvändighet, förr eller senare vakna hos hela vårt folk. Ty
den är själfbevarelsens tanke i lika grad som
broderlighetens. Låtom oss därför, ju förr dess bättre, samla
oss omkring detta mål! Det är tänkbart att vi icke nå
det. Men nå vi då till slut minnas att
Det är stoltare, våga sitt tärningskast,
än att tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till en sträng som brast,
än aldrig spänna en båge.
(Se Ett folk af Verner v. Heidenstam).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
