Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 ELLEN KEY
De flesta af de förhoppningar och föresatser, med
hvilka de då framåtviljande hälsade den nya
riksdagsordningen, blefvo icke förverkligade.
1905 blef åter ett stort märkesår i vårt folks
historia. Men nu är det icke under glädjande utan
smärtsamma känslor, vi svenskar fattat allvarliga föresatser.
Dessa äro af mycket olika art och peka åt mycket olika
mål. Jag talar endast om dem, radikalerna sikta mot.
Oss har nu ändtligen det stora timat att vårt land
— fasör första gången på länge — fått en regering af
ännu unge män med friska krafter och nya mål, män
ledda af idéer, icke af politisk spelarlidelse.
Men skola dessa män lyckas föra sina ideer till
seger, då kräfves en verklig samling af alla landets
framåtviljande — de nå vara liberaler, radikaler eller
socialdemokrater — en samling omkring fruktbara
tankar. Då får ingen framstegsviljande spilla krafter på
att underhålla söndringen i norden. Då måste enhvar
sådan inse sanningen i orden:
Mitt folk du skall vakna till ynglingadåd
den natt du på nytt kan gråta.
Under det gångna året ha många tårar ljutits i
Sverige. Men harmens tårar äro skymmande; endast
sorgens eller ångerns tårar klara blicken. Först när
vårt folk slutar att anklaga och börjar själfransaka, skall
det beträda den väg längs hvilken vi alla kunna göra
allvar af det löfte, diktarn å våra vägnar gifver:
»Vi svika dig ej på den färden,
du folk, du land, du språk, som blef vårt,
du vår andas stämma i världen!»
När denna vår andas stämma ljuder ute i världen
— såsom dikt och tanke — vilja vi väl att denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
