Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 ELLEN KEY
enligt förfarande. Sverige hade, menar man, härigenom blifvit utsatt
för en förödmjukelse, och detta fordrade upprättelso. Härmed är
man inne på det för närvarande mest förhandlade spörsmålet, hvad
Sveriges ära kräfver och hvilket svenskt handlingssätt som kan
anses manligast under nuvarande förhållanden.
Ur svensk synpunkt måste nu visserligen fastslås, att
stortingets beslut af den 7 juni i realiteten ej är annat än en statskupp,
och att de formella skäl, hvarmed den försvarats, icke gärna kunna
betraktas annat än som förtolkningar. Och från norsk sida torde
man å andra sidan ej vilja bestrida, att en upplösning efter
föregående ömsesidig öfverenskommelse, därest en sådan kunnat komma
till stånd, hade ur alla synpunkter varit en vida lämpligare form
7
för uppgörelsen.
Men då uppstår frågan: Bör Sverige verkligen vidtaga några
åtgärder just i syfte att vinna upprättelse för att upplösningen ägt
rum på det sätt som skett, och i sådan händelse, hvilka skola dessa
åtgärder vara?
Det ligger då nära till hands att ifrågasätta, att Sverige i
främsta rummet bör räcka sin hand till försoning. Ty det är ju en
erkänd lefnadsregel, att den är ädlast, som först gör så.
Naturligtvis skall tillämpningen af en sådan grundsats i förevarande fall
förefalla de flesta främmande och olämplig. Men äfven i politiken
måste det väl anses vara en god ledning och en styrka att söka
bibehålla åtminstone någon känning med de oföränderliga och
offentligen förkunnade sedelagarna. Och dessa lära ju, att
själföfvervinnelse är den största dygden.
Nu invänder mången, att detta gäller för individerna, men
icke för folken. En sådan mening är dock alldeles oriktig.
Visserligen är erkännandet jämväl af en internationell rättvisa en senare
företeelse i historien. Och ännu i dag framstår ofta för styrelserna
och de nationella stämningarna såsom högsta statsklokhet att med
rätt eller orätt tillskansa sitt land de största möjliga fördelar på
ett annat lands och dess medborgares bekostnad. Men allt högre
ljuda i våra tider krafven på fred mellan folken. Ett land, som
tager afstånd från den gamla historiska uppfattningen och följer
med sin tid samt med god vilja utan vrede och formalism afstår
från ohållbara och obehöriga fördelar, har därför enligt vår
uppfattning gjort en ny kulturinsats och därmed äfven utfört en manlig
och ärorik handling.
Efter dessa erinringar må emellertid genast medgifvas, att man
ej bör fordra för mycket af någon och således ej heller af oss svenskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
