Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA TANKAR OM SKANDINAVISMENS FRAMTID 53
Man måste ju också taga en viss hänsyn till den sinnesstämning,
som faktiskt på en del håll förefinnes. Men äfven med dessa
förutsättningar föreligga omständigheter, som jämväl för ett vanligt
åskådningssätt böra utgöra tillräckliga skäl för att i detta fall anse
ett hofsamt och högsint uppträdande från svensk sida vara bäst
öfverensstämmande med vår verkliga ära.
Af grundläggande vikt i detta afseende är ju den
omständigheten, att Sveriges folk icke afhändts något af sina egna friheter
och medborgerliga rättigheter, utan att Norge nu endast fullt ut
häfdat sin egen själfständighet. Den enastående enigheten från alla
klasser i Norge och den nationella hänförelse, som där tagit sig
uttryck, måste också ingifva aktning och mana till eftertanke.
Det är vidare vår oafvisliga plikt att draga oss till minnes,
om möjligen icke äfven åtskilliga anmärkningar kunna framställas
mot oss. Vi skola då finna, att äfven våra egna metoder gentemot
Norge icke alltid i syftet varit så synnerligen lojala. Det var ej
så länge sedan, som det äfven från ledande håll i Sverige öppet
förordades att, såsom det kallades, tala svenska med norrmännen
samt arbetades för tvångsrevision af norska grundlagen och dylikt.
Och då den svenska allmänheten varit mycket skarp i att
brännmärka enligt vårt tycke obegripliga yttringar af norsk och äfven
andra länders nationalkänsla, så böra vi kanske tänka efter, om vi ej nu
också äro på väg att hängifva oss åt en alltför ömtålig nationell
känslostämning. Härtill kommer, att det måhända ej är så alldeles säkert,
att man från alla håll i Sverige skulle välvilligt upptagit ett norskt
anbud om unionsupplösning, ehuru vi nu föreställa oss det, sedan
saken fullbordats. Och icke heller är det sagdt, att förbittringen i
Sverige skulle blifvit mindre, om norrmännen öppet förklarat sig
göra revolution i stället för att såsom nu utfinna ett formellt
berättigande för sitt handlingssätt. Allt sammanlagdt gör, att tiden
synes lämpligen vara inne för ett utjämnande eller en kvittning
äfven af sådana mellanhafvanden, som de olika folken kunna räkna
hvarandra till last såsom öfverilningar eller kränkningar.
Slutligen bör besinnas, att Sverige just i den framkallade
situationen fått en viktig uppgift, hvars uppfyllande bör bereda
landet tillräcklig tillfredsställelse. Norge har gjort slut på det
bestående. Det tillkommer nu Sverige att framsynt sörja för
framtiden. Det hvilar på oss att på ett lojalt sätt taga erforderliga
initiativ för att i möjligaste mån förekomma förvecklingar eller
ovänskapliga handlingar för framtiden. Hålla vi oss därvid inom
förnuftiga och rättvisa gränser, bör det icke kunna ifrågasättas annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
