Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA TANKAR OM SKANDINAVISMENS FRAMTID 57
oss, framtvinga de våldsåtgärder, vår konung afböjt, skulle vi af
»Æresfölelse», för att begagna ett ord, som lyckligtvis icke finnes
i det svenska språket, offra vårt blod och vårt välstånd, ja kanske
riskera vårt oberoende gentemot andra mäktiga grannar, och allt
detta utan att, såvidt jag kan förstå, hafva utsikt att därigenom
vinna några afsevärda reella fördelar? Det kan ju hända, att vi
på det sättet kunde i våra egna ögon vinna den upprättelse, hvarom
i dessa dagar så mycket talas, men sannerligen jag tror, att vårt
anseende i den civiliserade världen därigenom skulle höjas. Efter
allt att döma, tvärtom. I den utländska pressen har man icke ord
nog för att uttrycka sin beundran öfver konungens hållning i denna
sak, och man uttalar blott den förhoppningen, att de båda folken
måtte följa hans exempel och fortast möjligt på fredlig väg ordna
sitt mellanvarande. Ett motsatt tillvägagående från Sveriges sida
skulle säkerligen beröfva oss de allmänna sympatier, vi nu äga, och
öfverflytta dem på norrmännen, hvilka då skulle framstå som de
små och förtryckta. Något politiskt mera oklokt än ett krig med
Norge kan jag därför svårligen tänka mig.
Det finnes dessutom ännu ett skäl emot ett sådant krig, och
jag tvekar icke att nämna detta skäl, oaktadt jag befarar, att det
hos många i närvarande stund ej skall vinna synnerligt afseende.
Jag menar tanken på framtida försoning och vänskap. Hvad
möjlighet därtill kan finnas, vet ingen nu, men vi måste komma ihåg,
att vi svenskar och norrmän dock för alla tider äro hänvisade att
bebo samma halfö, och att ett godt förhållande mellan de båda
folken trots allt är ett mål, värdt att sträfva efter. Låt oss därför
icke genom blodig fejd blåsa upp nu rådande misstämning till
verkligt nationalhat.
Det kan möjligen synas, att jag här i onödan spillt ord på
att plädera mot krig. Ingen tänker allvarligt på något sådant,
heter det. Vi skola endast uppställa vissa villkor obh begära
garantier, och det enda, som behöfs för ändamålets vinnande, är, att
Sverige visar sig enigt och fast beslutet att hålla på de fordringar,
som kunna komma att uppställas för skilsmässans genomförande.
Jag medger villigt, att i Kungl. Maj:ts till denna riksdag afgifna
nådiga proposition angående de unionella förhållandena finnes intet,
som antyder, att regeringen skulle vara hågad för några
våldsåtgärder. Men sinnesstämningen i landet är på många håll
upphetsad, man ropar på mobilisering och andra krigsförberedelser, man
anklagar regeringen för svaghet och eftergifvenhet mot Norge och
påyrkar hvarjehanda kraftåtgärder. Under sådana förhållanden tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
