Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s56 ELLEN KEY
att blifva densamma kvitt. Härom äro nog de flesta svenskar
eniga, men, säger man, den skymf, som tillfogats vår konung,
måste aftvås, den orätt, som genom aftalsbrottet vederfarits
Sverige, måste godtgöras, Norge måste på något sätt gifva oss
upprättelse. Ingen kan undra på att sådana tankar rundt om
i landet hysas och uttalas. Anledningar till en uppretad
sinnesstämning mot Norge saknas ingalunda. Men hur skall då
upprättelse vinnas? Man tänkte sig nog till en början, att om blott
Sverige nedlade sin protest mot det skedda och vägrade att
erkänna don revolutionära norska regeringen, så skulle också
utlandet vägra att träda i förbindelse med densamma. Norge skulle då
småningom se sig nödsakadt att inslå på en annan väg för att få
unionen upplöst. Men är väl detta någonting att förlita sig på?
Finns det icke snarare, om icke visshet, så åtminstone sannolikhet
för att den öfriga världen snart nog skall finna sig böra erkänna
den norska revolutionen som ett fullbordadt faktum, hvars
omintetgörande ingen bryr sig om att ifrågasätta. Sverige skulle då stå
där ensamt med sin under dylika förhållanden tämligen
betydelselösa protest. På den vägen torde säkerligen ingenting stå att vinna.
Skall man i detta afseende komma någon väg med norrmännen, så
måste det brukas våld — krig, icke blott krigshot, ty för sådant
torde de icke vika.
Kan det nu verkligen anses föreligga fullgoda skäl för att
tillgripa detta medel? Svaret synes mig icke kunna blifva annat
än nej. Till grund för detta svar vill jag icke åberopa min
personliga åsikt, att krig för en sådan orsaks skull är principiellt orätt;
fredsidén tycks nämligen i sin praktiska tillämpning icke hafva
synnerligen många anhängare här i landet. Att ett krig sådant
som det, hvilket här kunde komma i fråga, icke kunde anses gälla
värnande af vår själfständighet, är väl ostridigt; jag vågar påstå,
att det lika litet kan erfordras för att upprätthålla Sveriges sanna
ära och anseende.
Hurudan är nämligen situationen? Vår konung har med ädel
harm tillbakavisat de beskyllningar, det norska folket riktat emot
honom, men på samma gång har han förklarat sig icke vilja möta
orätt med maktmedel. Konungens storsinnade beslut har vunnit
det mest odelade bifall i hela den civiliserade världen, och ingen
torde med något som helst fog kunna säga, att den minsta fläck
blifvit satt på vår konungs ära genom detta hans handlingssätt.
Skulle nu det svenska folket gå till väga på annat sätt? Skulle vi
för att skaffa oss upprättelse för det sätt, hvarpå Norge behandlat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
