Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Finska vinterkriget 1939-1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
Finska vinterkriget 1939-1940.
Den 30 november 1939 inledde det ryska flyget genom
bombardemang av Helsingfors m. fl. orter det finsk-ryska
kriget. Det hänsynslösa överfallet samt den tapperhet och
det hjältemod, varmed finnarna kämpade mot övermakten,
väckte det svenska folket. En stark mening gjorde sig
inom alla samhällsklasser gällande för ett aktivt ingripande
på finsk sida i kriget. Ej minst intensiva i sin agitation i tal
och skrift voro många av dem, som tidigare ställt sig
avvisande till de krav, som åter och åter från militärt ansvarigt
håll framställts på att sätta vårt försvar i tillfredsställande
skick.
Sveriges militära uppslutning vid Finlands sida var
emellertid näppeligen möjlig, dels därför att de
försvarsförberedelser, som detta skulle hava krävt, icke i tid hade
träffats och vårt försvar sålunda icke var mäktigt denna
uppgift, dels även av det skälet, att Sverige genom en öppen
intervention med all sannolikhet hade riskerat att dragas in
i stormaktskriget. Det var, som utrikesminister Günther
formulerade saken, så, att »sällsynt ogynnsamma
världspolitiska förhållanden gjorde det omöjligt att utsträcka
hjälpen att omfatta direkt militär intervention vare sig för
vår egen del eller genom medverkan från västmakternas
sida». Situationen motsvarade i huvudsak den som rådde
1863—64, då Sverige i händelse av aktiv hjälp till Danmark
riskerade ett ryskt anfall.
Tillvaron av ett försvarsförbund mellan Sverige och
Finland skulle vid detta tillfälle hava inneburit tvånget att
träda in vid Finlands sida med alla därmed följande
konsekvenser eller ock att svika bundsförvanten. Sverige hade
icke ingått försvarsförbund med Finland såsom t. ex.
Frankrike med Tjeckoslovakien; ej heller hade Sverige lovat
Finland militär hjälp i händelse av angrepp såsom England
gjort gentemot Polen. Vi hade önskat stå fria och vi stodo
även fria. Några svenska löften svekos icke, men väl vårt
broderfolks förhoppningar.
Tack vare sin militära rustning, sin tapperhet och sin
energiska vilja till nationell självständighet lyckades
Finland icke blott hålla ut tre och en halv månader mot den
mångdubbelt starkare fienden utan även sluta fred med sin
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
