Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Nordismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bärande samarbete de nordiska folken emellan skulle kunna
uppstå.
Belysande för stämningen i studentkretsar var det möte,
som sommaren 1939 ägde rum i Oslo och som bevistades av
ett stort antal studenter från Nordens samtliga länder. Den
svenske inledaren yttrade därvid bl. a.: »För ett sekel sedan
samlades liksom nu Skandinaviens studenter för att ändlöst
tala, sjunga och drömma om det oklara och lockande målet,
Skandinaviens enhet. Detta var våra föregångares stora fel
att allt för ofta tala om ett mål utan att göra klart för sig
dess verkliga innehåll. Må vi Nordens studenter 1939 draga
lärdom härav.» Medan de finländska och svenska
studenterna voro eniga om att nordisk neutralitet krävde ett
effektivt neutralitetsförsvar, förfäktade de norska och danska
studenterna en negativ inställning till försvaret och
motsatte sig varje samarbete på den utrikespolitiska fronten.
Den svenska utrikespolitiken gled emellertid allt mer i
riktning mot ett samgående främst med Finland. Det första
steget härtill var den s. k. Stockholmsplanen angående
Ålands försvar, vilken strandade på Litvinovs motstånd och
därför aldrig blev definitivt antagen.
Tyvärr var den information, som Sandler gav svenska
folket om sin utrikespolitik i allmänhet och närmast om den
nordiska politiken i hög grad oklar. Men ännu betänkligare
var, att utrikesministern drev en politik, som icke svarade
mot landets försvarsresurser vid den tidpunkten. Det
nödvändiga sambandet mellan försvarsberedskap och
utrikespolitik existerade icke.
Resultatet blev även, vad som kunde väntas. Den i
Stockholmsplanen betygade viljan till ömsesidigt stöd i fråga om
Ålands försvar höll icke inför det första prov, varpå den
sattes. När det läge inträffade, då det svenska biståndet
blev behövligt och påkallades, ansåg regeringen, att det var
för riskabelt att lämna det. Ett utrikesministerskifte blev
nu följden.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
