Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Skandinavismens Utförbarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dess språk såsom ett linguistiskt studium, utan att derföre
på minsta sätt förbise eller göra ingrepp i den sanningen, att
Preussen, Österrike, Bayern, Würtemberg, Baden, Hannover
o. s. v. utgöra särskilda riken; likasom man ej heller bestrider,
at dessa politiska kroppar hvar för sig nödvändigtvis måste
hafva sin egen historia också, men underordnad Tyska folkets
i stort, samt blott utgörande kapitel deruti. Hvarföre har
man icke på samma sätt gått till väga med Skandinaviens
geografi, historia och språksak? Eller, om man hitintills icke
gjort det, hvarföre dröjer man att göra det nu och
hädanefter? Måhända skall man förkasta frågan såsom en
obetydlighet, en ren onödighet. Tillåten mig då, M. H., att ingå
litet närmare i ämnet, för att efterse, om saken verkligen är
så ringa. Jag säger uttryckligt, att jag lägger mesta vigt
på, att det, jag menar, sker i den första undervisningen, i
skolorna, i de böcker, som sättas i barnets hand, på de blad,
hvilka först läggas under ögat, inför själens åskådning. När
vi blifva äldre, kunna vi utan tvifvel på vetenskapens väg,
alltså reflexionsvis, inhemta mycket, rätta mycket, insätta och
lära oss mycket: bland annat fatta sattsen om Skandinaviens
Enhet, såsom Satts. Men kraftfullare, jag vill säga:
outplånligare, står denna Enhet för vår själ, om den redan
blifvit till såsom en instinktartad känsla, en gifven
primärtanke i vårt ursprungliga föreställningssätt som barn.
Det första vi i verlden lära känna, älska och skåda, utgör det
Oförglömligaste. Hvad vi tro som barn, kan aldrig
fullkomligen dödas hos oss: hvad vi hafva i tankarne som små,
blir oftast vårt fastaste, vårt orubbligaste princip — ja, det
är för mången omsider hans sista, hans enda tanke i stort.
Man torde här förebrå mig, att jag vädjar till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
