Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Topografi - Klimat - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
de af en liten udde skilda Höl- och Fotevikarna. På S
kusten ligga Kämpinge och Ystadsbukterna, skilda af
Smygehuk (55° 20’ 18" n. br.) Sveriges sydligaste udde.
Åt SO afslutas landet af Sandhammars udde. O-ut ligger
den stora Hanöbukten och just vid Blekingegränsen mot
Listerlandet bildas Svan- och Sölvesborgsvikarna.
Härutanför ligga en mängd småöar.
Skånes vattensystem har hvarken stora sjöar eller
mera betydande floder att uppvisa. NO ligger Ifösjön,
Skånes största insjö, 7 m. ö. h. Den upptager genom
Holjeån Immelns (83 m. ö. h.) och Filkesjöarnas vatten
samt genom Bäckaskogsån Oppmannasjöns (8 m. ö. h.) och
afflyter genom den 5 km. långa Skråboån. S därom flyter
genom Kristianstadsslätten den 193 km. långa Helgeån,
som genom Almaån upptager Finjasjöns (47 m. ö. h.) vatten
och S om Åhus delar sig i två armar, strax innan den
mynnar ut i hafvet. Yid Ystad utfaller den på Linderödsåsens
sydligaste utlöpare upprinnande Nybroån. Till sundet flyta
Segeån från Börringesjön och Löddeström från Yåmbsjön
(20 m. ö. h.), i sig genom en liten å upptagande Ellesta-,
Snogeholms- och Söfdesjöns vatten. Längs Söderåsens N
sida sträcker sig Rönneåns dalgång från Ringsjön (57 m.
ö. h.), hvars vatten genom densamma afflyter till
Skelderviken, där ån utmynnar.
Skånes klimat är ett utprägladt öklimat med en
medeltemperatur för året afo+ 7°, för juli af + 16° och för
januari af — 0,5 C. Årstidernas längd i dygn utgör här
för vintern 80, våren 70, sommaren 139 och hösten 76
dygn. Medeltalet för nederbörden är för Kristianstads län
588 mm., för Malmöhus län 553 mm., för hela riket 501 mm.
Skånes geologi erbjuder mer än något annat
landskaps för forskaren intressanta rön och iakttagelser. Drager
man en linje från Åstorps järnvägsknut NY till
Stenshufvud SO och en annan från Klippan SO öfver Barkåkra
till Skeldervikens N strand NY får man södra gränsen för
de skånska urbergsmassorna, hvilka till hufvudsaklig del
utgöras af gnejs, här och hvar genombruten af granit,
diabas och basaltgångar. Ett andra mindre urbergsområde
bildar Romeleåsen, omgifven af kambrisk sandsten. Inom
det förra området ligger kring Kristianstad ett större, till
kritsystemet hörande område (med på sina ställen dessa
aflagringar direkt på urberget), begränsadt i N af en linje,
dragen öfver Ifösjöns N del till Ignaberga nästan rakt
O och V och därifrån SO öfver Degeberga till kusten.
Inom urbergsområdet träffas den lilla silurfyndorten
Kivik-Esperöd samt Liassandstenarna i trakten af Hör. S om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
