Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>
Inledning
3
ofvannämnda linje följer så ett bälte kambrisk
kvartsit-sandsten från Åstorp NV till Simrishamn SV, där det
vidgar sig till en ansenlig bredd. S därom sträcker sig en
från Åstorp mot SO allt bredare zon af siluraflagringar,
som når ända fram till Östersjön och som består af sand- och
kalkstenar samt lermärgel och alunskiffer. Dess N gräns
utgöres af en linje, dragen från Röstånga längs Ringsjöns
S strand förbi Andrarum till Skillinge, och dess S af en
lillje från Eslöf förbi Våmbsjön och Svenstorps station
till Sandhammaren. Från Tågerup och Billeberga sträcker
sig ett annat silurområde (omkr. 10 km bredt) åt SO till
Romele klint. Mindre silur- och kambriumaflagringar
finnas S om Kullaberg och SO från Romeleåsen ned mot
Ystad. Af Triassystemet finnas de brokigt fargade keu-
t>erlerorna, märglarna, sandstenarna och konglomeraten
:ring Kågeröd och Bälteberga m. fi. ställen (öfver 180 m.
djupa). De till rätlias hörande bildningarna förekomma
inom trenne områden af ungefär 800 km2, areal. Det största
och nordligaste omfattar trakterna mellan Höganäs,
Skelderviken, Hallandsås, Söderåsen och Landskrona, det mellersta
är beläget kring Eslöfs köping och det sydligaste sträcker
sig som ett smalt bälte längs silursystemets gräns från
Våmbsjön till trakten NO om Ystad. Aflagringen benämd
nes i sin helhet Skånes stenkolsförande formation. Vid
Höganäs har formationen befunnits ha en mäktighet af
240 m. De kolförande flötserna förekomma på grund af de af
förkastningar orsakade rubbningarna af lagren på mycket
växlande djup; vid Höganäs ligger den brutna flötsen på
100 m., vid Bjuf på 30 och vid Skromberga och Boserup på
ännu mindre djup. Dess mäktighet varierar mellan 0,3
och 1 m. och den underlagras vanligen af eldfasta leror.
— Kritsystemet är utbredt öfver en betydande del af SV
Skåne från Landskrona i N till Ystad i S samt mellan
Romeleåsens O gräns till ;det sydligaste området af de
stenkolsförande lagren. I NO Skåne förekommer det ofvan
omtalta Kristianstadson)rådet. Där utgöras aflagringarna af
dels bryozokalksten, dels en nästan jordartad kalksten, dels
kvarisitsandsten. Inom SV området bestå de till allra största
delen af kritkalksten (Saltholmskalk och t axekalk);
dessutom förekomma skrifkrita vid Kvarnby samt Köpingesandsten
och märglar i trakten N om Ystad. Formationens
mäktighet känner man ej; en djupborrning i Ystad nedgick till
500 m. djup utan att genomtränga kalkstenslagren. Från
tertiärtiden finnas inga anstående sedimentära aflagringar;
lämningar af då inträffande vulkaniska eruptioner äro de
N om Ringsjön förekommande basalterna och basalttufferna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
