Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 4. Geniala psykopater och sinnessjuka genier av olika temperamentstyp. Livsberusning, intoxikation och psykos. Det abnormas betydelse för dikt och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
givande. Den har i sin halvt omedvetna art något av
naturens ofrivilliga fruktbarhet, och dess skapelser mot-
svara, vad Goethe satte högst, och vad Schiller kallade
naiv konst i motsats till den mera reflekterande, »sen-
timentalas konstens ansträngda produktionssätt.
För många år sedan läste jag en tidningsartikel med den para-
doxala överskriften: »Intelligens ett hinder för konstnärer». Artikeln
var ett kort referat av en uppsats om Alfred Tennyson, skriven av en,
i övrigt rätt okänd, fransk konstkritiker, de Wysewa. Sedan jag
skaffat mig originalarbetet, fann jag här följande tankar om den
engelske skalden. »Lord Tennyson hade en av de egenskaper, vilka
äro ägnade att betrygga fulländningen av ett poetiskt verk. Känslig,
beundransvärt begåvad på uttrycksförmågans hela område, var han
dessutom en man med fullkomlig brist på intelligens och icke blott
som flertalet skalder utrustad med en någorlunda hjälplig brist utan
helt enkelt med en absolut oförmåga att tänka självständigt. Om
Tennyson, som förstod att känna och återgiva de finaste känsloskift-
ningar, kan man med skäl säga, att han i övrigt aldrig förstått någon-
ting, vad helst det vara må. I konstfrågor, i filosofiska eller poli-
tiska ting höll han sig alltid till allmänna, ja, till de mest allmänna
förhållanden, och härav kommer sig hans storhet. Intelligensen väcker
en viss avsmak för det, som är enkelt, naturligt och allmänmänsk-
ligt, och det är detta ensamt, som man kan levande återgiva i ett
konstverk. Den giver däremot smak för idéer, med vilka konsten
icke har nagot att skaffa. På så sätt berövar intelligensen de mest
begåvade konstnärers verk denna sundhet och (naturliga) svåråtkom-
liga jämvikt utan vilket allt är fåfängt. Sobert Browning var den
mest intelligente av engelska skalder, heder åt den, som har mod att
lasa honom. Lord Tennyson var däremot den minst intelligente, han
var också den störste och mest populäre.» Denna något äreröriga
uppfattning av den högt uppburne engelske skalden innehåller så till-
vida ett korn av sanning, som alliför mycken reflexion måste anses
hmderlig for den skapande fantasien. Konceptionens klarhet och for-
mens logiska fasthet kan understundom på ett betänkligt sätt beskära
ingivelsens rikedom på personlig värme och uttrycksfullhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
