Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 4. Geniala psykopater och sinnessjuka genier av olika temperamentstyp. Livsberusning, intoxikation och psykos. Det abnormas betydelse för dikt och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
De inspirerade ögonblicken i skaldernas liv ha många
beröringspunkter med ungdomsårens livsberusning, och
då Goethe uttalar sin intressanta förmodan, att geniala
människor hela livet befinna sig i en fortsatt puber-
tetsålder, så berör han därmed på ett träffande sätt
snillets i konstitutionellt avseende egendomliga vitalitet.
Erotikens stora roll i dessa personers liv leder oss
osökt till frågan om livsberusningens organiska ur-
sprung, och vi måste här återigen stanna vid det an-
tagande, att själens instrument, hjärnbarken, hämtar de i
gynnsammaste villkoren för sin högspänning, sin stäm-
ning och resonans, i vissa kroppsliga, förhållanden.
Genom de i blodet cirkulerande hormonerna försättes
hjärnbarken i det tillstånd, som bereder utrymme för
den skapande fantasien.
Den uppfattning, Rolf Lagerborg uttalat om »konsten
som berusningsmedel», låter sig kanske på detta sätt för-
svara. Ty om konstverket skapas under livsberusning,
så är det icke mindre sant, att dess stämningsvärde
endast då kommer till sin rätt, när åskådaren uppfångar
det med sin egen skapande fantasi. I konstfrågor måste
människor för att förstå varandra gripas av samma heliga
yrsel, här har den koncentrerade eftertanken ett ogynn-
samt inflytande |få ingivelsen och gör oss på ett be- | p
tänkligt sätt »dumma».
Om denna »dumhet», när det gäller expressionismen i den moderna
konsten, vill jag helst icke tala. Ty, da expressionisten strävar att
tillgodogöra sig det osökt naiva i den primitiva människans, i barnets
och den sinnessjukes uttryckssätt, ställas anspråk på vår skapande
fantasi, som vilja reducera ingivelsen till ett kaos. Så skriver en
av expressionismens många konstteoretici om en mycket känd modern
målare. »Vad han vill giva är den mänskliga känslans tillvaro, iso-
lerad från yttervärlden, frigjord från alla relationer till naturen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
