Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 4. Geniala psykopater och sinnessjuka genier av olika temperamentstyp. Livsberusning, intoxikation och psykos. Det abnormas betydelse för dikt och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;6
Nu oss Augusti ger charmanta rosor röda,
nu glädjens Phcenix tar mot himlen glatt sin flykt.
Man känner sig ej mer så sorgsen och så tryckt.
Och stor är ödets lön åt blomsterodlarns möda.
I konstnärsbägarn nu de ädla safter föda,
som mången Venus’ nymf ifrån förtvivlan ryckt.
Hurra! Ej Bacchi värld skall få sin ändalykt.
Hurra! Oss Ceres ger en klassisk, gyllne föda.
I Bacchi länder gå med glädje nöjets floder.
Ty städs’ Apollo är den unge Bacchi broder,
som vet, att man gör vers om både skratt och gråt.
Min övertygelse om Bellman ej skall vackla.
Av Bacchus han har fått den gyllne bildnings fackla,
som evigt lysa skall på vetenskapens stråt.
Den sjuke klarade uppgiften med den största lätthet, som det
tycktes halvt mekaniskt, utan att röja något märkbart intresse därför.
Varje sonett tog honom 4‘/a minut att nedskriva, och vid upprepade
försök åtgick städse samma tid, varken mer eller mindre, för de givna
rimmens utfyllande. Under senare ar har vår patient småningom
mattats i sin produktion, och numera sysslar han aldrig med vers-
skrivning. Han avböjer också, vänligt men bestämt, varje förslag
till ett nytt försök.
Den upplösning av själsprocessernas förnuftiga samman-
hang, som kommer till stånd i fall av fullt utvecklad
sinnessjukdom, ter sig vanligen långt mera djupgående
i dementia prascox än i de maniska exaltationstill-
stånden. Medan upplösningen i dessa senare utmynnar
i ideflykt, leder tankens uppluckring i dementia praecox
till det absolut meningslösa ordsvammel, som av tyska
författare kallats »Logorrhoe» eller »Wortsalat». En
antydan om denna, i de extrema fallen bjärt fram-
trädande skillnad finna vi redan vid en jämförelse
mellan den cyklotyma och den schizoida personligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
