Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 4. Geniala psykopater och sinnessjuka genier av olika temperamentstyp. Livsberusning, intoxikation och psykos. Det abnormas betydelse för dikt och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8i
uppfyllas av dem. Mitt liv kan aldrig synas mig riktigt hopplöst,
jag kan aldrig bli riktigt rädd för en verkligt hotande fara — mitt
i händelsernas sjudande virvel eller i vardagens tröstlösa damm och
modd vet jag, att jag kan ta ett steg tillbaka, det där steget, som
leder över gränsen — och dimmorna och de böljande drömslöjorna
svepa strax in mig och täppa till ögon och öron, så att jag icke mer
plågas av den yttre världen.»
Bättre kan det avsiktliga och opportuna i den
sjukdoms väsen, vi kalla hysteri, icke åskådliggöras.
Men antingen det här är fråga om en »flykt i sjukdom»
för att undkomma »vardagens tröstlösa damm och
modd» eller om verkligt intresse för drömvärldens
röster och spökgestalter, så är det i varje fall klart,
att blott den i ytterlig grad jämviktslöse och för
sinnessjukdom starkt disponerade självmant förmår taga
»det steg», varom i anförda citat talas. Troligt är
ock, att vissa romantikens mästare, en Edgar Allan
Poe, eller Ernst Amadeus Hoffmann, i likhet med Fröding
undfått sina ingivelser under verkligt visionära tillstånd.
De fördes av sin lössläppta fantasi lätt »över gränsen»,
och deras spöksyner och skräckbetonade skildringar voro
i skapandets ögonblick påtagliga upplevelser. Det är en
suggestiv och medryckande styrka i deras fantastiska
noveller, som påminner om den förrycktes fabulationer,
och som livligt vittnar om, huru gripna de själva
varit, och huru dikt och verklighet för dem flutit
samman.
Det är särskilt under dessa förhållanden klart, att
skalden ej får vara ett viljelöst flarn, som helt driver
bort med drömmens och sjukdomens forsande flöden.
Ingivelsen måste äga en fast punkt av vaken efter-
tanke att stödja sig till. Onar och Kalliope måste
draga jämt. Men å andra sidan torde skalden under-
6 — Gadelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
