Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖ2
“Ehuru jag håller ganska mycket av Anna, är jag likväl icke säker,
att hon som hustru skall göra mig lycklig. Därtill fordras mycket
annat än blott kärlek, som visserligen är nödvändig för ett lyckligt
äktenskap, men icke på långt när ensam tillräcklig. Det är i sig
själv ett stort vågspel att vid mina år, då man är blind av sin pas-
sion och för övrigt icke kan ha samlat stor erfarenhet och människo-
kännedom anförtro sin sällhet för hela det långa återstående livet
den bästa delen av sina dagar, åt ett fruntimmer, som man omöjligen
kan känna fullkomligt. Jag ångrar icke vad jag gjort; men jag kan
ej hindra mig ifrån att med ett slags häpnad betrakta, huru jag, kanske
för tidigt, lupit fram till vägskälet mellan livets sällhet och olyck-
salighet och icke lärer att veta, vilkendera väg jag valt, förrän det
är för sent att vända om. Ingen annan än en narr väntar av äkten-
skapet eller något annat i livet en full lycksalighet: jag tänker åt-
minstone icke därpå; men vad jag önskar är att ej bliva olycklig,
att finna i det äktenskapliga livets behag ett slags ersättning för dess
många besvärligheter och ledsamheter. Och bör jag kunna hoppas
det? Huru mycket fordras det icke av en hustru för att blott ej gör.a
sin man olycklig? Debauchen, fåfängan, trätgirigheten, härsklystnaden,
förställningen,, kapriserna — se, där sköna egenskaper, varav en
enda blott är tillräcklig att förstöra en karls lugn och lycksalighet.
Säg mig uppriktigt din tanke om mitt tillkommande äkta öde. Du
ser naturligtvis mer än jag däri. Men säg mig din tanke utan för-
behåll och avseende på personen. Ifall jag skall stupa, så gör jag
det hellre med öppna än förbundna ögon. Jag hoppas av din vän-
skap, att du ej vägrar mig detta; och i belöning skall jag ge digen
regel, som jag tror mig ha av erfarenheten. Det är den, att man ej
bör engagera sig med någon människa, för vilken man ej är i stånd
att fatta ett fullkomligt förtroende; felet må nu ligga hos en själv
eller hos den andra. Ty ingen passion är i världen varken plåg-
sammare eller löjligare än en kärlek utan förtroende och öppenhet.
Besinna det, kära Bror, och ursäkta min långa predikan. Jag vet
icke varför jag just i dag är så fallen för att filosofera över fram-
tiden, men vad jag har skrivit det haver jag skrivit, och jag hoppas
du ej räknar på att det är tråkigt. — — — —»
Ovanstående är onekligen ett rätt ovanligt fästmans-
brev, dess egendomligare som det är skrivet av samme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
