- Project Runeberg -  Skapande fantasi och sjuka skalder : Tegnér och Fröding /
191

(1927) [MARC] Author: Bror Gadelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

igt
kvinnor», tillägger hon, »tvingas ju att anse denna för
vår farligaste fiende, ty vår uppfostran heter fördom
och vår bestämmelse tvång.»
Biktmodern, som, av allt att döma, ej utan oro iakt-
tagit det obehärskade i Tegnérs uppträdande behandlade
honom med mild och skonsam hand och tillrättavisade
honom på ett sätt, som förvisso rörde skaldens hjärta.
Han hade i senast åsyftade brev avslutat sina orättvisa
beskyllningar mot Eufrosyne med följande klimax: »Ack!
jag går ur livet utan att vara älskad av en kvinna,
kanske även utan att vara förstådd av en vän!» Hon
uppmanar sin skald att hava medlidande med Sine,
»denna tindrande duva», som, utan att kunna förutse
den förhärjande branden, »av ödets mäktiga hand ut-
sändes för att itända den väldigaste flamman i känslor-
nas lågande tempel», men hon tillfogar med tanke på sig
själv: »Var även rättvis mot den vän, som förstår och
frukta aldrig att fritt utgjuta er sorg i dess sköte.»
Fri från all svartsjuka hade Martina lyssnat till Teg-
nérs bikt. »Jag är avundsjuk», säger hon, »om detta
förtroende, jag bekänner det uppriktigt, ty detta tillhör
mig ensam av Er, och även i vänskapen kan denna
slags egoism få blanda sig.» »Den skönaste pärlan i
hennes krona var den att vara Tegnérs vän.» Fylld
av beundran, som hon var, över Tegnérs storhet men
med fint förstående för hans sjukliga svagheter, förenade
biktmodern klokhet och känsla på ett sådant sätt, att
ingen bättre än hon var vuxen såväl snillet som pas-
sionen. Den förhärjande elden i skaldens hjärta, som
»itänts av den tindrande (nu bortskrämda) duvan» gjorde
hon sitt bästa att släcka, sedan hon återfått sin skald
i soffhörnet på Sireköpinge, som sä länge stått tomt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:04:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skapfant/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free