Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Tegnér förstod ju ock att visa Martina von Scbwe-
rin sin tacksamhet. Gottgörande sin ovänlighet mot
henne under brytningens dagar, tillägnade han Martina
andra upplagan av Frithiof med en förtjusande dedi-
kation, vars första vers lyder:
Ädla Sångmö, vad din skald har diktat
läs det du, när det av världen glöms!
Sköna Biktmor, vad för dig jag biktat
göm det du, liksom ett lyte göms.
Det väsentligaste draget i Goethes levnadskonst är
hans suveräna förmåga att hålla isär de två former,
i vilka Eros uppenbarar sig, den svärmiska ömheten
för en kvinnlig vän och den passionerade åtrån att
äga henne. För den exalterade Tegnér flöto dessa två
former lätt och oförmedlat över i varandra. Hade icke
som ovan nämnts, vår skald av en lycklig slump eller
genom den goda smak, med vilken han i allmänhet
valde sina väninnor, lagt svärmeriets öde i säkrare händer
än sina egna, är det icke gott att förutse, vad som
kunnat hända, ty ju äldre och sjukare Tegnér blev,
dess mera framträder det satyrartade draget i hans väsen.
För egen del hade han alltså goda skäl att tvivla på
möjligheten av en »vänskap mellan olika kön», och han
var icke den, som stack under stol med dessa tvivel.
»Vad är denna vänskap», spörjer han1, »annat än en
kärlek, som ej är fullgången eller också utbrunnen.
En sådan vänskap förefaller mig som — en lärka i ägget.
Låt ungen picka bål på skalet, så får han vingar och
stiger mot himlen och sjunger.» Och till Hilda Wijk,
C. A. Adlersparre: Minne av Tegnér, 1866.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
