Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 7. Vistelsen å Schleswigs hospital. Jessens korrespondens med de hemmavarande. Tegnérs återkomst. Hans sista levnadsår. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34i
uttryck åt den varmaste erkänsla och tacksamhet mot
»dikten», som städse varit hans största glädje i livet
och tröstarinnan i dess många vedermödor.
»Farväl, min lyra. Ja, nu är det slut.
Lägg dig och sov, nu havi sjungit ut.
För dina toner mina sorger veko–––-—
Jag Svea sjungit, jag har Frithiof sjungit,
natur och Gud och män’skor sjöng jag glad.
Egentligt levde jag blott då jag kvad.
Från norr till söder ofta vinden sprungit,
och mången tagg mitt arma hjärta stungit,
men mången ros ock läkt mig med sitt blad.
Jag vet ej rätt, så som min levnad skridit,
om mer jag fröjdats eller mer jag lidit.
Farväl, du dikt, du själ utav min själ,
farväl, du himlaburna, långt farväl.
Jag måste hän, jag får ej längre stanna,
du var mitt allt, det goda och det sanna.
Jag haft dig kär för allt och över allt,
och uti himlen än jag skymtar din gestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
