Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskopar - 12. Bengt I den gode - 13. Jerpulf - 14. Johannes Hyrne - 15. Wernarder - 16. Bengt II den unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oaktadt han endast uppbar den af Ödgrim bestämda afgälden,
efterlemnade han likväl så mycket penningar och
dyrbarheter, som tjugo hästar förmådde draga i godt före, och
dessutom ännu fem lispund silfver.[1] Länge lefde
minnet af denne biskop och hans ädla verksamhet, så att
"aldrig", heter det, "hvarken förr eller sedan funnits slik
man i goda gerningar; ingen är som tälja kan dem alla,
utan Gud allena, som styrde honom dertill, såsom ock
Gud månde löna hans själ derför". Han dog i hög
ålder omkr. 1190 och ligger begrafven i Skara domkyrka.
13. Jerpulf, född i Hvarfs socken, var biskop i
Skara 1191, då han emottog ett bref ifrån påfven
Coelestinus III och jemte andra biskopar bevittnade ett bref
af k. Knut Eriksson. På ett möte vid Askubeck
utverkade han att tionde skulle gifvas till biskopen. Han
synes varit en man af betydenhet i den svenska
församlingen. Lefde ännu 1197.
14. Johannes Hyrne, född i Wäring, blef af
påfven Innocentuius III invigd till biskop i Skara 1201. Han
säges hafva uppbyggt Horns kyrka i Wadsbo härad.
Berömmes såsom "rättvis och mild, der han skipade lag
utan våld".
15. Wernarder (Bernhard) efterträdde Jon Hyrne
1206 och lärer aflidit v. p. 1216. Han prisas uti biskop
Bryniolfs rimkrönika såsom mycket frikostig: "han sparade
hvarken bröd, skål eller kanna, ty hade han hyllest af
alla manna".
16. Bengt II den unge, som enligt biskopslängden
vid Westgötalagen efterträdde Wernarder, var af en hög
och förnäm slägt, hvilket synes deraf att kon. Erik
Eriksson i ett bref kallar honom "frände". Han var ock af
ett mera ridderligt än presterligt sinne. "Han samlade
härvapen, brynjor och sköldar", ökade således icke
kyrkans gods och inkomster, utan fastmer förskingrade dem.
Han kallas ock "en häftig man, sträng så mot lekmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
