Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Främmestad - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedföllo under gudstjensten med ropande, så att T. måste
förmana dem "att tvinga sig, att de andre måtte få höra
Guds ord." Snart började folket hålla konventiklar, mest
om nätterna, och fälla hårda omdömen om andra. Men
T. ogillade sådant och sade: "är du något upplyst, så
tacka Gud, men döm icke." Denna rörelse väckte stor
uppmärksamhet och blef föremål för ransakning. Biskop
J. Benzelius i Göteborg sändes 1734 af Consistorium Regni
till Främmestad att närmare undersöka saken. Tengbom
blef ock s. å. inkallad för domkapitlet i Skara, men
svarade väl på alla frågor. Angående paroxysmis ansåg han
dem ej vara af ondo, såsom ock utgången visat;
konventikel hade han blott en gång bevistat, men sedan både
publice och privatim det förbudit. Domkapitlet lofvade
att taga honom i försvar för orättvisa beskyllningar, men
föreläste för honom kyrkolagens l:a kap. 2 § och förböd
honom att läsa något kapitel före predikan, utan borde
han hålla sig till dagens evangelium. När han sedermera
utnämndes till kyrkoherde, måste han gifva ifrån sig "en
skriftlig förbindelse, att söka motarbeta all den oro och
kyrkoväsende, som på en tid uppkommit inom
församlingen." — T. synes till en början företrädesvis hafva
predikat Lag, men sedermera blifvit mer och mer Evangelisk.
Ehuru han på sednare åren stått i vänskapligt
förhållande till Herrnhutismen, har hans predikan deraf icke tagit
något ensidigt intryck, såsom det tydligen visar sig af de
få predikodispositioner, som finnas efter honom. De
utvisa en icke vanlig sinnrikhet i inventionen, klarhet i
uppställningen, rikedom i omfattning, och allt genomströmmas
af en frisk Andans fläkt. Sockenstämmo-protokollerna från
hans tid visa, att han varit en kraftfull ordningsman. Inom
församlingen lefver han ännu i kärt minne, och
traditionen bevarar efter honom månget älskligt drag. Äfven
under hvardagslifvets mångahanda förstod han att
leda uppmärksamheten på det ena nödvändiga. Under en
resa hörde han en qvinna, uppretad på en hund, utropa:
"förbannade djur"! Han höll stilla och sade till henne:
"hunden är icke förbannad, men du må se till, om icke
ditt hjerta är förbannadt". En natt då han icke kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
