- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
7

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HERO OCH LEANDER. 7
duktig bit ut på fjärden, där den slutade med ett synbart
stengrund, på hvilket några tärnor nyss tagit sitt natt-
kvarter, sedan de dagen om under raska vingslag och ett
ihärdigt skrikande kretsat omkring de uppstående stenarna
och fått sig ett riktigt fotbad, när de satt sig att hvila på
dem, och vågsvallet efter någon förbiilande ångbåt med
muntert brus sköljde öfver dem några gånger.
Flera grupper af det unga och lefnadslustiga man-
skapet hade slagit sig ned i gräset på en backsluttning
strax ofvanför logementsfartyget, och några underofficerare
gingo fram och tillbaka på den långa flottbron som var
utlagd från stranden och jäms sidan med fartyget, sam-
talande om sannolikheterna för att den blifvande sjömanöt-
vern skulle komma att öfvervaras af konungen eller inte.
Manskapet talade om helt annat, där de sutto i en
tät klunga uppe i backen, och man kunde godt märka pa
de rynkade ögonbrynen och de häftiga åtbörderna, samt
höra på en och annan halfthögt framkastad svordom att
samtalsämnet inte var af det gladaste slaget. Dct gällde
också förbudet att gå i land, vare sig på den närmast
belägna ön eller på det längre bort belägna fastlandet, ett
förbud som man nog annars mången gång lyckats att smyga
sig ifrån, men som nu tycktes vara alldeles oåterkalleligt,
emedan man lagt beslag på alla båtarna och det när som
helst kunde komma i fråga att det blåstes till uppställning,
om det också vore midt i natten.
»Ja, det är förbannadt förargligt!» utbrast en ljushårig
gast, med stark karlskronabrytning, »att man inte ska
kunna få vara med på dansen i natt därborta på Hösattra!
Det lär komma ena djäkligt stiliga flickor dit, pojkar, och
så ska’ de där förbaskade bondtupparne få rå om dom
ensamma!»
»Sa’ du inte åt fiskarn att han skulle komma hit med
sumpen på andra sidan?» frågade en lång, mörkhårig,
vacker pojke med mössan så akterstagad att det lockiga
håret var bart ända upp på hjässan, »sa’ du inte det, dm
krabbsaltare?»
»Han törs min Iif och själ inte!» återtog den andre,
»för här om dan hade kommendörkapten fått tag i att han
hjälpte oss öfver till fastlandet, och han har sagt att far
han fatt i honom, så ska’ han kölhala honom sa regelt, sa
han ska’ minnas det så länge han lefver!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free