Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERO OCH LEANDER. 9
raten en halskaka för besväret; »inte lär det väl vara
någon af er som tänker springa med skvaller kan jag tänka!»
»Nej då! Nej, fy fan!» hördes rundtomkring i ringen,
där man visste att uppskatta det förtroende som kamrat-
andan ingaf; »tycker du det, Kalle!»
»Det kunde jag väl tro också! Och därför ger jag
mig åf, jag! Ni ska veta pojkar att man ä’ inte ung
mer än en gång i sitt lif, och den som då har mage att
sitta och vara unken och inte kan våga något för att
få ta en vacker flicka om lifvet och dansa så att andan
sitter i halsgropen, den ska’ fan i mig inte ha’ mitt hu-
mör, inte!»
»Ja, men om du dränker dig då?»
»Dränka mig i den här pussen, jag som redan som
pojke har simmat fram och tillbaks emellan Lyckeby och
Karlskrona? Ja, då kan jag min lif och själ också gärna
ligga där och dricka brorskål med abborrarna, det vore
åtminstone lagom åt mig! Men hur var det, pojkar, var
det någon som hade en oljetröja?»
»Ja nog har jag en oljetröja, men så hin i mig om
du får låna den för tockna där galenskaper,» sade en
något äldre karl, som hittills suttit tyst och hört på; »du
har för vacker framtid, Imnd1 för att kasta bort’en för en
skärgårdsjäntas skull!»
»Låt det bli min sak, du!» återtog den andre hån-
fullt; »du kastade bort din för ett halfstop brännvin, du!
Det var bra mycket sämre!»
»Ja, det ena ruset är inte bättre än det andra!»
svarade den tilltalade lugnt; »och just därför att jag varit
ute för ekluten själf, så kan jag ha’ rättighet att varna
dig, som är så mycket yngre än jag! Låt du jäntan vara,
Kalle Lund, och gå beskedligt till kojs i din hängmatta
du som vi; det kostar ingenting, och då har du det mycket
lugnare i morgon.»
»Ja, låt det vara, Lund! Låt det vara!» instämde
flera, ty de flesta tyckte om den unge mannen, som egent-
ligen endast hade det felet, eller den svagheten, hvilket
man må kalla det, att springa efter alla flickor han sag;
»det går åt fanders om du försöker!»
»Säger ni det, pojkar!» utropade Kalle Lund trotsigt
i det han sprang upp från sin liggande ställning; »då ska’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
