Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERO OCH LEANDER. I)
sadelbruten strax nedanför pannan, så att spetsen eller
klumpen stod direkte i vädret och lämnade fri utsikt upp
genom de utspärrade näsborrarna. Men fast hjärnan på
Tusse på detta sätt låg nästan blottad för profana blickar,
så må man inte tro att man kunde läsa i hans tankar för
det. 1. nej, Tusse var nog slugare än så, och han yppade
aldrig mer af sina hemliga planer än han själf ville, och
hvad han då sade var just inte heller så lätt att förstå,
därför att han snörflade i näsan duktiga tag. Men hans
fiol den klang lusteliga och utan nästoner, och när han
fått den under hakan och stampade takten med de korta
och tjocka benen ömsevis och gned på med stråken så att
svetten rann i stora droppar emellan de runda ögonen och
ned på hakan, där några rödaktiga skäggstrån hejdade
dem, så var han riktigt en bondspelman i sin prydno.
ISlu hade han till andre inan en f. d. smed uppe ifrån det
närbelägna gamla järnbruket, och denne höll andra stäm-
man medan Tusse själf kvintilerade och drillade uppe i
diskanten utaf hjärtans grund. Emellanåt afbröt han mu-
siken från sin egen fiol och lät kamraten fortsätta ensam,
i det han ropade åt de dansande med sin genomträngande
näston:
»Dabba på där, pojkar och jädter! Eor där jag har
glidit ut ded här dadsed, så vill jag ha’ bej edd tår på
tadd! IIejsad ! Stabpa i bara så det hörs att di har klack-
järn i stöflorda!»
Och det läto inte kavaljererna säga sig två gånger.
De stampade i af hjärtans grund så att allt tröskdammet
från i fjol steg upp i täta moln och lade sig som en grå
slöja öfver de svettiga parens ansikten, och i bondjäntornas
täta hårluggar fäste sig ur sin hvila uppskakade agnar
och boss, tillika med ett och annat urtröskadt ax, som af
de icke dansande drängarne kastades in från loggolfvet pa
andra sidan, där utskänkningen försiggick vid skenet af
en talgdank, som stod på sned i en trasig lykta, hvilken,
med det suveräna förakt för all möjlig försiktighet, som i
allmänhet utmärker dansande landtfolk, var placerad midt
ibland en hel binge med halfsöndertrampade halmkärfvar.
Bland flickorna från trakten utmärkte sig i synnerhet
två för mindre vanlig fägring, fastän de sins emellan voro
så olika som möjligt. Den ena var en lång, smärt, rund-
höftad flicka med stora blå ögon och halfljust har, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
