Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
y
• "M ’
IggBMBnM SaEÜBSIKI
TIERO OCH LEANDER.
krusade sig sa ostyrigt i pannan och vid öronen, och som
bak i nacken Yar Yiradt om hufvudet flera gånger i en
stor tjock hårkorg, i hvilken flätan under dansen börjat
att sno upp sig i ytterändan, så att hårspetsarna föllo ner
pa halsen, hvars hvithet och fina hull och form hvilken
dam som helst kunnat afundas henne. Hon hade ett ovalt,
friskt ansikte med rak näsa och en stor, vacker mun med
hvita och jämna tänder, som lyste som stora pärlor mellan
de röda läpparna, när hon pratade eller skrattade. Det
låg någonting på en gång hurtigt och återhållet i alla
hennes rörelser, och hon hade, när hon dansade, någonting
omedvetet viljelöst i det sätt hvarpå hon med hufvudet
på sned öfver kavaljerens axel lät föra sig fram i dansen
nästan som af ett inre behof, i det hon höll ögonen ned-
slagna och hade ett halft löje af tillfredsställd lystnad kring
den fylliga och halföppnade munnen.
Den andra var mindre till växten, fylligare och starkt
brunett. Hon hade små, Iifliga och mörka ögon, som
blickade omkring sig lika ystert och muntert när hon dan-
sade, som när hon stod stilla. Hon var rödblommig och
trind i synen, med en liten uppnäsa och en något spotskt
uppkastad mun, gropar i kinderna och skälmaktiga små
rynkor vid ogonen, och allt detta klädde henne förträffligt.
IIon var inte så smärt om lifvet som den andra och hade
brunare hals och mera utvecklad barm, och i stället för
att, som den ljusa, Öfverlämna sig åt sin förares godtycke
sa var det hon som förde honom, tyckte man, så energiskt
rörde hon sig i den något säfliga dansen. Man kunde
tydligt se att hon var en flicka som visste hvad hon ville
och som nog tyckte om både att dansa och att skämta
med en rask och munter pojke, men som inte lät hvarken
dansen eller skamtet fora henne längre än hon själf tyckte
det vara lämpligt eller tillbörligt. De stora knubbiga hän-
derna kunde nog smekas ibland, det såg man, ty den ena
låg sa mjuk pa dansörens axel, men den kunde nog också
dela ut orfilai som kändes, det märktes tydligt nå det
stadiga sätt hvarpa den andra lagt sig i hans hand och
höll ut badas armar i rak finie från kroppen medan de
svängde sig framat i dansen.
Den ljusletta flickan var Östermans Anna, och den
andra var Ida Vesterholm, dottern till en torpare under
en af de stora egendomarna på fastlandet, fastän hon nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
