Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade tjänst hos kyrkvärdens uppe på ön. Annas far var
skutskeppare och förde en af de större skutorna, en af
dessa som hafva två försegel och topp, och som frakta ved
och bräder, tegel och träkol från Väddö och Bådmansö
samt ännu längre utåt hafsbandet belägna ställen, hvarför
de också äro starkare byggda och bättre utrustade än små-
skutorna, som sällan våga sig ut längre än till Blidö och
Fiirusund. Anna tjänade hos landthandlarens vid Kvarnån,
och som dessa egentligen voro gamla stockholmsbor, fastän
de nu slagit sig ned på landet, så hade flickan genom sin
fleråriga tjänst hos dem fått något mera städadt och obe-
sväradt i sitt sätt, hvarigenom hon skilde sig från de andra
bondflickorna, något som man också genast kunde finna
utaf dräkten, hvilken visserligen icke hade stadssnittens
öfverdrifter, men likväl i ett och annat en liten dragning
ditåt, något som alltid väckte de andra jäntornas afund.
Den nyss uppspelade dansen var nu slut, och en paus
uppstod, medan Tusse var inne »på golfvet» och fick sin
omtalade »tår på tadd». Anders och Victor, som med
berömvärd stoicism hållit sig afsides från de båda flickorna,
för att det skulle bli så mycket mera »söcknigt» för dem,
makade sig nu fram till dem, där de stodo framme vid
logöppningen med armarna om hvarandras Iif och tycktes
öfverlägga om huruvida de skulle stanna kvar inne eller
ge sig af ut på backen för att få sig litet frisk luft.
Anders och Victor höllo hvarandra i handen och
slängde fram och tillbaka med armarna under det de när-
made sig, som det tycktes alldeles okunniga om att Anna
och Ida stodo därframme, och Victor, som var talförare^än
kamraten, upphof sin röst och sade litet sluddrig på målet
till följe af de täta påhälsningarna vid den trasiga lyktan
inne på golfvet:
»Nej se på ’åken! Det var schangtilt främmande,
sa’ käringen när sugga’ kom hin te’ na hi stugan! Hä
ni ’är, flickor?»
»Har ni inte sett oss förut då?» svarade Ida näbbigt,
»då måste ni allt vara skrala i ögonen, eller också harm
tittat för djupt i buteljerna därinne.» | 0
»Det kostar fäll på hatt hinte flottisterna ä’ är?» fra-
gade Anders, i det han knuffade Anna i sidan.
»Å det ä’ inte för sent än!» svarade denna kort, i det
hon vände honom ryggen och tittade ut i mörkret utanföre,
HERO OCH LEANDER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
