Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIEKO OCH LEANDER.
1 8
skymtade fram något som, utan att direkt vara ljust, likväl
genomträngde mörkret.
0 är sjön!» tänkte Anna för sig själf, i det hon
påskyndade . sina steg, ty utan att egentligen vara rädd,
det är aldrig en landtbo annat än inne i staden, tyckte
hon likväl att det var litet kusligt att gå så där ensam i
mörkret; »det var för väl att jag kom ner en gång då!
Ooh den där otäcka Ida som inte kommer igen! Nu
håller hon till godo med Victor nu, när det inte finns
nagot bättre! Sej, da gar jag hellre min väg än jag vill
vara falsker på det viset!»
Och så fortsatte hon sin väg, medan tankarna kommo
och gingo liksom de mörka skyarna uppe i luften, ty det
hade nu börjat blåsa, fastän vinden låg ifrån land.
»Jag kan just undra, jag, om en kan lita på hvad en
töcken där som Lund säger? IIan är bra vacker, och så
ser han så trofast ut, så nog tycker jag att man skall
kunna det? Men di säger ju för jämnan att sjöfolk aldrig
är att bygga på, att di har en flicka i hvar hamn som di
gar till uti, och att di bara kan prata stort, men aldrig
bryr sig om att halla hvad di lofvar? Aja, men sådan
är nog inte han, det är jag säker på! Han sa ju, att om
jag ville ta mig, tjänst i sta’n te vintern, så skulle vi för-
lofva oss, och så fort han har tagit sin examen, så skulle
han laga att han kunde bli styrman på en ångbåt och så
skulle viQ gifta oss medsamma! Det vore något annat det
än att gå härute pa bondlandet och släpa och aldrig kunna
vänta något annat än släp, om en också blef gift femton
gånger! Ja, nog flyttar jag till stan alltid, och se’n får
en fäll si!»
Och o nu stod hon nere vid stranden och tittade spe-
jande utat sjon, som låg där så ljus och skönjbar under
den gra luften och mot de mörka, speglande stränderna.
Ofver holmarna oster ut låg det en klar rand af blekrödt,
som återspeglade sig ! vattnet långt borta, men ifrån berg-
kobben midt for henne spred sig ett mörkt, långdraget
återsken af den kullnga holmen nästan ända fram till
hennes fotter, där hon stod på en sten innanför den glesa
vassen, i hvars ytterkant några fiskar lekte. Ju längre
hon sag utat, desto klarare tyckte hon sig kunna urskilja
föremålen borta på holmen. Hon tyckte att den kom så
nära att hon tydligt kunde se de mörka konturerna af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
