Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR DET BAR TILE ATT OLLE BLEF BÅTSMAN.
33
skolagning för traktens både bönder och herrskap, och han
kunde godt betala sina tjugu riksdaler om året för hus-
rum och vedbrand, och ändå på köpet laga skodonen åt
både mor och barn, när den årstiden kom, då man inte
kunde springa barfotad längre.
»Så det var riktigt en god sak te’ ha’ skomakarn
boendes hos en, när en inte behöfde kammarn själf, och
när han te’ på köpe var både nykter och rejel och aldrig
kunde komma ut och svira, efter som han var lam i bena,»
menade båtsmansänkan; »och när det var riktigt svårt
väder om senhöstarna, så kunde en ibland få’n med sig
te’ ta’ opp strömmingsskötarna och siknätena, för si ar-
marna de var nog bra, och bara en fick’en ner väl i
båten så kunde han ta’ i värre med årorna om det behöf-
des, för si armarna va’ nog golika, fast bena va’ vissna
på’n, stackare ! » ,
För resten var skomakaren en glad själ, som hvissladc
och sjöng dagen i ända, och som hade den egenheten, att
när man kom till honom med något arbete, så hade han
först aldrig tid att åtaga sig det, »det var då rakt af
omöjligt, kan kunde väl inte fläka sig heller;» men slut-
ligen lofvade han då af gunst och nåd att göra det färdigt
om en vecka, och så fick man igen det dagen därpå, or-
dentligt lagadt och för ett sjungande pris.
IIan hade varit god vän och bekant till båtsman Eask
i lifstiden, och därför, när denne en svår ovädersnatt i
oktober gick öfver bord ute i Nordsjön, där han var ute
på kommendering med korvetten Gelle, som skulle neråt
Medelhafvet på en fyra månaders expedition, så flyttade
han in till änkan, efter som det nu var så lyckligt att hon
fick behålla torpet, fast mannen var borta. Han kunde ju
alltid vara till något gagn, mente han, och de tjugu riks-
dalerna han skulle betala för sig, de var nog bättre att
ha’ än att vara af med, när man satt där som en stackars
änka med tre småttingar.
Det sag mörkt nog ut i båtsmanstorpet, när under-
rättelsen om mannens död kom dit ett par månader efter
sedan olyckan hade tilldragit sig. Äldste gossen var da
mte mera än sex år, och den yngste hade nyss kommit
till världen, och änkan var ännu inte riktigt kry efter den
resan. Inte som hon frågade mycket efter att få ett barn,
det var ju en naturlig sak för en stark och frisk människa,
Fr. Hedberg. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
