Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 6 HUL DET BAR TILL ATT OLLE BLEF BATSMAN.
»Hvad gapar du efter, pojke?» ropade modern förargad,
för hon hade nyss fått den yngste i sömn, och lilla syster
tog sig också en tupplur borta på sängen, »du ska’ fall-
väcka syskona, kan jag tro!»
»U-uh!» grinade Gustaf, »det kommer en karl ute i
lande’ 1 »
»Ha än sen då? Han lär fäll inte äta opp dig, kan
jag tänka!»
»U-uh!» fortsatte Gustaf, som inte tycktes allt för
säker på motsatsen.
»Guds fred!» hördes i detsamma en klar och hurtig
röst från dörren, och den sjömansklädde vandraren steg in.
»Tack!» svarade änkan i det hon såg på honom med
ett mönstrande ögonkast, »sitt ner, vet jag.»
»Jag tror gossen blef rädd för mig,» sade den ny-
komne i det han steg fram och satte sig på en stol emellan
dörren och fönstret, där väfstolen stod.
»Jaa, en ser så sällan någon främmande, som kommer
gående,» svarade änkan, och i det hon vände sig till Gustaf,
som stod och höll henne i kjolen, fortsatte hon uppmunt-
rande, »gå fram nu och hälsa på främmat, Gustaf lille!
Du ska’ fäll bära dig åt som folk, vet jag!»
»U-uh!» grinade Gustaf och kröp öfver på andra sidan.
»Det är då mindre att undra på att inte pojken känner
igen mig,» sade den nykomne, i det han lade pipan ifrån
sig på väfstolsbrädet, »när inte mor hans gör det.»
»Känner igen?» frågade änkan i det hon släppte slef-
ven, som hon rörde^ i vällingsgrytan med, och kom fram
ett par steg, troget åtföljd af Gustaf, som inte släppte sitt
tag; »hur skulle jag kunna känna igen den som jag aldrig
har sett förr?»
»Må tro det?» svarade karlen leende, i det han tittade
småslugt på henne.
»Ja, för det kan fäll aldrig vara .. .? Nej, det är då
rakt omöjligt att det kan vara...?»
»Olle? Joho men si, så är det ändå!»
»A herre jestandesl Är det Olle! Lilla pojken, som
var så enveten och aldrig kunne tåla mej, när Rasken
och jag var fästefolk i världen?»
»Jojo, liten blir stor han också, ska’ svägerskan se.
Ja, god dagen då och tack för sistens.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
