Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 HUR DET BAR TILT ATT OLLE BLEF BATSMAN.
själf var så där omkring sextio år ocli en tät gubbe, och
han hade mycket att säga på ön, för han var riktigt
»märkvärdig», pastodo de andra bönderna, och det är där
pa trakten det bästa och mesta som man kan säga om en
människa.
0 Olle kom fram till gården, satt kyrkvärden ute
pa farstukvisten till sin nya stuga och rökte ur en lång
sjöskumspipa, för han var nu så gammal, så han tyckte
han behöfde inte själf vara med och streta längre, när det
inte var allt för brådt, och det var det just inte nu, för
det vackra vädret hade stått sig så länge, så nog kunde
en både sladda och harfva i allsköns mak, utan att han
behöfde vara med.
Olle steg oförskräckt på, han, och lyfte på hatten.
»Guds fred,» sa han; »är det kyrkvärden själf?»
»Ja-a, det skulle fäll vara det,» menade kyrkvärden,
i det han tittade pa honom litet på sned; »hvad kunde
det vara frägan om annars?»
0 det var nu så,» svarade Olle, i det han klef upp
pa farstubron, »att han var bror till Rasken, båtsman som
blcf slut ute pa Nordsjön, och nu ville han komma och
tala med kyrkvärden om något angeläget.»
»Hå kors, var det Raskens bror? Ja, det var allt
farlig skada på karl, och di hade då svårt te veta hvar
di skulle få en töcken galant båtsman ifrån, som han var.
Och si, nu ä’ det där eländet med kärngen hans och barn-
unga, som fäll te slut skall komma och ligga soekna te
last, och tockna har di nog åf förut,» svarade kyrkvärden.
»Ja, det var just för den delen som jag ville komma
och språka med kyrkvärden, som väl i alla fall är den
som bestämmer i de där affarderna,» fortsatte Olle, i det
han steg fram ett par steg till.
Artigheten gjorde sin goda verkan, här som öfverallt
i världen, och kyrkvärden bad honom sätta sig ett tag,
och sa iopade han pa botta, dottern sin, och bad henne
ta ut en mugg dricka åt dem, och när det var gjordt, så
drog Olle fram med sitt ärende, och kyrkvärden liörde på,
i det han drog långa drag ur pipan, som snarkade duk-
tiga tag.
När kyrkvärden funderat en bra stund, skrufvade han
på den gamla mössan, som han hade på hufvudet, och så
utlät han sig slutligen långsamt och betänksamt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
