Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»VESTERMANS TIMOTEJ. 75
di kunna vara inne i stan frampå kvällsidan. Men så
ville det sej inte bättre än, att när vi hade sluta’ med
pålastningen, så skulle Vesterman, förståss, bju’ på kvälls-
val, och som vi sitter där borta ve’ bole och Lina ska
fram med grötfate, så halkar människan rakt på släta
golfve’ och faller i kull och får foten under sig och fatet
öfver sig, och när vi springer te, för att hjälpa opp ena,
så hade ho’ vrecka foten ur le’, och vi drog allihop så
mycke vi orka, innan vi ficken rätt igen. Men te slut
så gick det, fast foten svullna, förståss, så inte va’ det
likt, att hon kunne stö’ på den, tycker nå’n människa
det! TJtan de va’ te skicka bud te kloka gumma i Språng-
sättra, och mellerti’ så skulle skepparn segla, han, på
morgonsida, och nog för att han erbjö’ sig te sälja timo-
tejen; men si det va’ nu så med Vesterman, att inte
trodde han nå’n ann’, utan tacka Gu’, att han trodde sig
själf, och Lina maka på’n hon me’, att han skulle följa
me’, för hon va’ lika om sig, hon som han. Men streta
mot gjorde han, och ännu när vi gick och la’ oss allihop,
så var det inte bestämdt hur det skulle bli, och när så
vind hade mojna ut på nattsida, och det ändå inte kunde
bli nacn seTThng ftf förr än ,så där ve’ åttatiden på morron,
sa matte Lina ha öfvertalten, för just när som skepparn
hade firat opp focken och skulle vända skutan för te styra
at ut genom nothålet, så kom Vesterman ner te bryggan
och va resklädder, och om herrn vill tro mej eller inte,
så va’ han rakt som en annan människa, där han tog
sats och hoppa ombord på akterkappen, sen han skakat
hand med ^oss och sagt åt mig, att jag skulle titta efter
drängarna aten, medan han var borta och hustrun inte
kunde stå på foten.
»Kan undra, hur snart Vesterman kommer igen?»
fragte jag, bara si så där på omslag, förstår herrn’ för
si jag tyckte han såg så kavater ut, där han stog på
akterkappen och hade rykt te sej rortaljan, alldeles som
om skuta varit hanses och inte den andras.
»Kommer fäll an på, hur fort jag får sälja åf!» svarte
han och sköt hatten bakut som en äkta skeppare i med-
vind; »ge mej si hvad ä’ det i dag? Torsdag? Ja, då
ä’ jag fälle hemma te söndan, kan jag tänka.»
»Och därmed så la han om roret och stack ut från
hryggan för te få bättre vind, och en kunde si på manöv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
