- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
76

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76 YESTERMANS TIMOTEJ.»
ringen, att de va’ inte första gången den näfven huggi
tag i en rortalja, ntan att han hade allt varit med, en
gång förr, han, och att det va’ rakt åf som skuta’ hade
känt igen’en, så dansa ho’ åf utåt viken, medan sola sken
Vesterman i nacken, så det såg rakt åf ut som han vari
förgylld.
»Men si, jag hade liksom mina känningar, jag, och
tänkte för mig själf: ja, går det där bra, så vill jag vara
skapt som en torsk, tänkte jag.»
3.
Längre fram på förmiddagen, sedan vi stärkt våra
krafter med litet frukost, återtog gubben Blom sin berät-
telse på följande sätt:
»Och herrn kan tro att det blef både sönda och
månda, och tisda’ med, och ändå hördes det inte ett kvitt
från Vesterman, och vi bölja liksom bli litet underliga te
humöre litet, hvar; men Lina, hustrun hans, hon va’ den
enda som va’ lugn, fast hon lite emellan linka åf fram åt
fönstret, nu se’n hon kunde stö’ på foten igen, och titta
ner åt sjöbryggan. Men inte sa hon någe, inte, och det
var väl som det var, det, för hon var väl den som skulle
känna krute’ bättre än någon åf oss, förståss.
»Han har fäll inte fått sälja åf än!» var allt hvad
hon sa’, men nog tyckte jag, att hon blef likasom blekare
om näsa’ för hvar gång lion sa’t!
»Men nu ville det sig så väl till, att onsdas morron
va’ jag oppe i god tid och drog not borta vid Tallholmen,
och det hade blåst ostligt ett par da’r, så där stog ström-
mingen tjock som en gröt, och det stog inte på lång
stund förr än jag hade mig en åtti valar eller någe
tocke där, och det gjorde det att på middan så redde jag
te stora notökan och sa åt mor att hon skulle laga i
ordning matsäck, och som vind va’ go’, så tog jag Magnus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free