Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o »VESTERMANS TIMOTEJ.»
så värst olugn, när jag gaf mej åf opp, och så tänkte jag
för mej själf: ’Nu ska du ha ögona me’ dej, Blom!’ tänkte
jag, ’ifall du skulle få sikte på Vesterman. Och ä’ det så
att du får korn på’n, så min själ ska inte han segla me’
ut på eftermiddan, det ska jag vara karl för!’
»Och nog må herrn tro, att jag hade ögona på skaft,
som en säger, när jag gick öfver torge’ för te komma opp
i hörne åf Nygatan, där garnbon va’. Ja då, jag glodde
och kika rundt ikring mej, så jag håll på te bli öfverkörd
åf en bryggardräng rakt i själfva hörne’; men inte va’
jag go’ te si nå’n Vesterman. Utan så kom jag då in i
bon och skulle ha mina fem marker hvitt och tre marker
rödt garn, för si mor skulle ha’t te sommarkläning åt sej
och Maja, som va’ hemma den tiden och som inte hade
gått och läst för prästen än, fast ho’ nu ä’ gifta människan
och har tre barn borta på Yxlan, där karlen hennes arren-
derar klockargåln. Ja, och nu stod jag där ve disken och
akkedera med bokhållarn, för si jag ville pruta förståss,
och vi höll just på te komma sams, när jag kommer te
och titta ut genom fönstret åt Nygatan, som var rakt
framför ögona på mig. Och just när jag tittar ut, så sir
jag tre styckna karlar, som går förbi och håller hvarann
under armen, och fast jag bara såg så mycke som en
skymt åf dom, så kunde jag fäll ändå si att den som gick
imellan, så var det Vesterman, med hatten på skulten och
rö i syna som en nystryken logvägg. Och jag säger bums
te bokhållarn så här: ’Låtfet ligga för min räkning!’ säjer
jag, ’för jag sir en bekant ute på gata’, som jag får Iof
te ha tag i,’ och han sa: ’Det går fäll får sig,’ sa han —
för si känd var jag, för jag hade handla där förut, och så
satte jag åf ut som en pinal, kan en begripa.»
»Nå, fick Blom tag i honom?» frågade jag och började
bli mera intresserad, när jag märkte att omständligheten
slutligen skulle leda till något resultat.
»Ja, de va’ både si och så, det!» svarade Blom och
kastade bort en spik, som hade krökt sig; »för när jag
kom ut i hörne, så va’ det en så’n elemenskad folkträngsel,
så jag fick rakt Iof te skuffa mig fram, och när jag hade
fått rum sjö framför mej, så såg jag Vestermans hatt som
just vek om hörne ve Töska brinken, och så mycke hann
jag si, att di tog törn emot hörnhuse, så nog begrep jag
att di va’ ute på kryss, alltid. Nå, jag satte åf efter så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
