Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»VESTERMANS TIMOTEJ.
mycke jag orka, och när jag kom opp i brinken, så va’
di ett bra stycke opp i backen åt Vesterlånggata’ til], och
när jag såg att di tänkte svänga åf in på den, så ropte
jag så mycke jag orka: ’Hoj, Vesterman! Lägg bi lite,
så får jag språka me’ dej!’
»Och då jag sag, att Yesterman vände på hufvut,
fast di andra två ville ha’n med sig, så ropte jag ett tag
to: ’Hålloj, Vesterman! Jag skall hälsa dig hemifrån!’ —
och då såg jag, hur Vesterman hade de andra te stanna
och hur han vände sej rakt mot mej och tvärstante midtpå
gata, och jag klef på, jag, och tänkte för mej själf: ’nu
må det bära eller brista,’ tänkte jag, ’men di där ska jag
försöka få honom ifrån, teminstingen.’
»Hej, se Blom!» sa han, när jag kom fram te’n; »är
du i stan, du?»
»Ja, och det är du med, kan jag si! > svarte jag och
låtsa som det regna; »jag kan hälsa dej hemifrån.»
»Hur mår di där då?» frågte han och räckte mej
näfven, men han titta inte på mej, när han fràgte’t, inte.
»Jo, inte arma’ än bra!» sa jag; »Lina ä’ oppe och stör
på foten nu igen.»
’Det va’ bra, det då!» svarte han och så harkla han
ett tag, och så sa han och peka på di andra två: »Här
ska jag göra dej bekant med ett par goda vänner, jag
har träffa på: Det här ä’ grosshandlar Janson och det här
ä’ tanjunkar Kundin, och di har bjudi’ mej på frukost, och
vill du följa me’, så räcker de nog te åt dej med!»
»Ja, jag tog dem i näfven, jag förståss, och tacka, för
jag hade då gifvi’ mig katten på att jag inte skulle
släppa’n — fast inte tyckte jag di såg ut hvarken som
nå’n grosshandlare eller nå’n fanjunkare, utan di såg allt
lite tråslitna ut på armbågarna — men förståss — tänkte
jag, tockna kan då grosshandlarne vara i Stockholm, och
lanjunkarne me, när di inte har ’liberit’ på sej och sprantar
opp sej i vaktparan om söndagarna, och så gick jag då
med ett stycke framat norr, och di höll hvarann under
armen som förut, och jag gick efter, jag, för att jag inte
skulle tappa bort dem i trängseln där.
»Och då såg jag, att den längsta hviska någe te
’ österman, och så bäst som det va’ så tvärstante di alla
He framför ett stort hus, och så kom Yesterman tebaks
te mej och tog mej under armen ett tag och sa:
• Hedberg. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
